Tagg: Obsan

Upplandsgatan, det är min gata det…

Idag så var det en person som gnällde på undertecknad på Facebook, jag hade nämligen kallat Stockholm för det riksbe-kanta uttrycket ”Fjollträsk”. Han bor väl kanske i närheten av stan och ser sig som en Stockholmare precis som under-
tecknad. Som född och uppväxt i staden, se bilden till höger, och efter att ha gått i skolan där så kan jag göra just det…

Upplandsgatan 41Visserligen så bodde mina föräldrar på Norrbacka-gatan när jag föddes, men jag har inga direkta min-nesbilder därifrån. Vi flyttade nämligen till Upplands-gatan 41 när jag var omkring tre år gammal, mitt rum var det längst till vänster tre trappor upp i 41:an, det ljusa huset som visas i sin helhet från gatusidan på adressen ifråga. Jag var in i huset förra sommaren då jag kom gående där och såg att en herre i min ålder var på väg ut, så jag hälsade på den utgående gentle-mannen och knallade in. 🙂

Är man en gråhårig 70-plussare så går sådant tyd-ligen bra. Men visst, jag var nyfiken så jag tog hissen upp till fjärde våningen och knallade ned trappa för trappa samtidigt som jag försökte komma ihåg vilka som bodde där då jag var tonåring. Dessvärre så var det bara en av mina kamrater som jag mindes klart, Lasse, resten av dem som bodde där kom jag ytligt ihåg, en del av dem till och med med namn. Port-vakten var givetvis en av dessa plus de närmaste lägenheternas innevånare. Tyvärr så var jag medveten om att de allra flesta av dem som var vuxna då inte finns med längre med tanke på min egen ålder idag. Själv så bodde jag mot gatan, något som var störande ibland med tanke på att det gick spårvagnar på Upplandsgatan.

Annars så kan jag tycka att det känns lite märkligt att man inte skulle få kalla huvudstaden för ”Fjollträsk” trots att man är född och uppväxt där, för är det några som får använda den sortens namn på huvudstaden så är det väl dem som faktiskt är födda och har växt upp där? Men jag kan ju inte förstå allt. Men en sak är i alla fall given, precis som i fjol sommar så kommer jag själv passera Odenplan flera gånger varje vecka, och ja, jag kommer knalla upp i Observatorielunden och se ner på Asplundhuset (Googla) samtidigt som jag förbättrar min solbränna. 🙂 Någon gång kommer jag säkerligen berätta om det före mitt besök så att andra som är nyfikna på stadsdelen kan få en liten guidning av mig som är uppväxt i trakten, men hör i.s.f. av er och berätta om det intresset så jag kommer ihåg att informera om saken i förväg

Vintereländet fortsätter tyvärr… :-(

Personligen måste jag erkänna att jag är mer än rejält trött på vintern. Det är möjligt att den delen av befolkningen som fortfarande åker kälke och tefat och liknande tingestar tycker att det är kul med vinter, men vi som är 70+ tycker inte det, i vart fall inte de flesta av oss. Vi ser det som en utomordentligt farlig årstid där precis vad som helst kan hända…

DNDN: ”Mer snö är på väg in över Sverige. Under torsdagen börjar ett nederbördsområde vandra från söder till norr – och avlöses direkt av nästa. Just nu dominerar en högtrycksrygg över Sverige, som generellt leder till klart väder med kallare temperaturer. Onsdagens kyligaste notering stod Nikkaluokta för, med 38,2 minusgrader.

Något mildare temperaturer väntas i samband med att ett lågtrycksområde drar in över södra Sverige under slutet av veckan, vilket också kommer medföra neder-börd.– Det drar in över Skåne under torsdagsmorgo-nen och vandrar sedan sakta norrut, samtidigt som snöfallet intensifieras på vägen.”

Jodå, jag minns barnaåren, det var jättekul att åka kana. En gång åkte jag kana ned från Observatorielundens slänt mot Sveavägen. Det slutade med att de fick skicka ner en brandsoldat med livlina för att fiska upp undertecknad som hade lyckats krocka med det trästaket som Stockholm Stad sätter upp i backen vintertid för att hindra stadens juniorer att åka kana där. De vet att backen är mer än brant.

Fast det var en hel del prestige i att bli hemkörd av en brandbil så att kompisarna på Upplandsgatan såg det. Jag hade ont i en fot ett par dagar, men det gick över. Idag skulle jag bli livrädd om jag såg ungar som ägnade sig åt den farliga leken i den parken och i den slänten. Jag skulle säkerligen gå upp och gorma åt dem att låta bli att åka där, men det är ju så, man blir klokare med åren. Det sägs så i alla fall

Fler bilder från – Vasastan (Spökis)

Nu har jag visat bilder både inifrån Stockholms Stadsbibliotek (Asplundhuset) och utifrån, ja till och med uppe ifrån Observatorielunden. Därför så känns det på sin plats att visa lite av en del av min skolväg upp till Engel-brektsskolan på Valhallavägen, ja vi ungar som föddes på fyrtiotalet spreds över staden…SpökparkenSjälv så hade jag lite olika vägar upp till skolan, dels spårvagn från Odenplan, ibland cykel, men ofta nog, och då särskilt vintertid, så knallade jag och mina kompisar till Engelbrekt, en promenad på en kvart ungefär. Nästan varje dag så tog vi trapporna ner till Sveavägen från – Spökparken vid Drottninggatan. Där fanns det spöken minsann, och även om vi säkert var tämligen kaxiga så var det knappas någon som vågade ge sig in i spökparken efter mörkrets inbrott.StrindbergSkylten på bilden tror jag inte satt där på femtiotalet, osvuret är givetvis bäst, men jag passerade platsen så gott som dagligen. Byggnaden på den översta bilden visar ”Spökis” eller det som kallades för ”Spökslottet”. Det berättades att det inne i slottets park hade begravts människor, något som också har bekräftats av forskare. Jag minns inte antalet, men det var fler än en person i alla fall. Någon av dessa hade någon slags anknytning till parken, men det var så länge sedan jag läste om det så jag minns inte vem det var, eller varför han begravdes där. Finns det någon som minns historien så återberätta den gärna i en kommentar

Bilder från obsan på Asplundshuset

De senaste dagarna så har jag visat ett antal bilder från Observatorielunden och kvarteren där jag växte upp. Inte bara av nostalgiska skäl, jag blev indragen i en diskussion på Facebook där jag tyckte att man hade missat en del information från Asplundshuset och dem som var där dagligen..
AsplundhusetDessutom så reagerade jag smått allergiskt på hur man beskrev byggnaden på vissa håll, och det är väl fullt möjligt att det är naturligt att reagera på diskussioner som rör kvarteren där man har växt upp, jag vet inte. Till och med Kentauren finns med på bild… 🙂
AsplundhusetUnder alla omständigheter så är Asplundhuset värt att ta på allvar. Det är många författare som har varit där och läst högt för barnen ur sina böcker, bland annat Astrid Lindgren, dessutom så är det antagligen landets största bibliotek, och som jag berättade på Facebook, jag har fortfarande lånekort på biblioteket, och jag har nog haft det under alla år