Tagg: Historia

Att rota bland gamla bilder…

Som fotointresserad så händer det att man ibland börjar rota i gamla bildkartonger, det gjorde jag igår och hittade då den här bilden som föreställer en linbunden färja i Kaitumälven någon gång i mitten av 70-talet. Platsen heter Killingi och är väl mest känd för sin skola för samiska barn.
KillingiJag gör precis som ni andra, jag tittar på bilden och konstaterar att bilden på ett sätt är fejkad, det är en svartvit bild som jag tog någon gång i slutet av 70-talet och den lilla byn ligger omkring ett hundra mil norr om själva huvudstaden. Den ligger inåt landet mellan Gällivare och Kiruna, men ett par mil närmare norska gränsen än landsvägen mellan städerna.

För övrigt så kan jag berätta att platsen är relativt populär bland sportfiskare, eller var i alla fall på 70-talet. Laxen går upp till Killingis vattenfall, och i älven så finns det hyfsat gott om både öring och harr, men själv så har jag inte lyckats få någon lax där, men haft ett relativt bra fiske på både öring och harr, framförallt ett bra flugfiske. De gånger jag har fiskat där så har jag aldrig behövt öppna någon konservburk

Blir det sommar även år 2019?

Ja, visst kan rubriken kännas lätt provocerande, men just nu -idag- så känns det faktiskt lite mer än tveksamt. Dessutom så lär det snöa rejält sydväst om oss i 08, och enligt SMHI så är eländet på väg åt det här hållet -även- om de säger att det ”kan” komma i form av – regn, men fan trot…
Sommar på DjurgårdenJag vet inte, men eftersom jag är 70+ så törs jag ändå yttra mig, jag tycker att vintrarna blir allt mer outhärdliga ju äldre jag blir, och så tror jag dessutom att andra som har uppnått pensionsålder tycker. Jag pratar regelbundet med ett antal jämngamla kamrater, och de tycks vara rörande överens med mig. Vi är helt enkelt födda på fel plats, enligt min egen uppfattning så borde jag vara född i södra Spanien eller i södra Italien.

Jag bestrider inte att Sverige har hyfsade fördelar också, bland annat så har vi någorlunda välutbyggd sjukvård, dessutom så har vi ett ”högkostnadsskydd” för den vården om vi skulle behöva utnyttja den. Det är utan tvekan fördelar som vi har fått därför vi har haft regeringar som förstått att alla blir äldre och dessvärre i behov av ngn slags sjukvård.

Så med den fina sommarbilden som visar upp Djurgårdskanalens nordöstra strand så överlåter jag med varm hand gnällandet på Sverige åt andra, trots att jag känner mig lite lätt frusen just idag…

Fler bilder från – Vasastan (Spökis)

Nu har jag visat bilder både inifrån Stockholms Stadsbibliotek (Asplundhuset) och utifrån, ja till och med uppe ifrån Observatorielunden. Därför så känns det på sin plats att visa lite av en del av min skolväg upp till Engel-brektsskolan på Valhallavägen, ja vi ungar som föddes på fyrtiotalet spreds över staden…SpökparkenSjälv så hade jag lite olika vägar upp till skolan, dels spårvagn från Odenplan, ibland cykel, men ofta nog, och då särskilt vintertid, så knallade jag och mina kompisar till Engelbrekt, en promenad på en kvart ungefär. Nästan varje dag så tog vi trapporna ner till Sveavägen från – Spökparken vid Drottninggatan. Där fanns det spöken minsann, och även om vi säkert var tämligen kaxiga så var det knappas någon som vågade ge sig in i spökparken efter mörkrets inbrott.StrindbergSkylten på bilden tror jag inte satt där på femtiotalet, osvuret är givetvis bäst, men jag passerade platsen så gott som dagligen. Byggnaden på den översta bilden visar ”Spökis” eller det som kallades för ”Spökslottet”. Det berättades att det inne i slottets park hade begravts människor, något som också har bekräftats av forskare. Jag minns inte antalet, men det var fler än en person i alla fall. Någon av dessa hade någon slags anknytning till parken, men det var så länge sedan jag läste om det så jag minns inte vem det var, eller varför han begravdes där. Finns det någon som minns historien så återberätta den gärna i en kommentar

Bilder från obsan på Asplundshuset

De senaste dagarna så har jag visat ett antal bilder från Observatorielunden och kvarteren där jag växte upp. Inte bara av nostalgiska skäl, jag blev indragen i en diskussion på Facebook där jag tyckte att man hade missat en del information från Asplundshuset och dem som var där dagligen..
AsplundhusetDessutom så reagerade jag smått allergiskt på hur man beskrev byggnaden på vissa håll, och det är väl fullt möjligt att det är naturligt att reagera på diskussioner som rör kvarteren där man har växt upp, jag vet inte. Till och med Kentauren finns med på bild… 🙂
AsplundhusetUnder alla omständigheter så är Asplundhuset värt att ta på allvar. Det är många författare som har varit där och läst högt för barnen ur sina böcker, bland annat Astrid Lindgren, dessutom så är det antagligen landets största bibliotek, och som jag berättade på Facebook, jag har fortfarande lånekort på biblioteket, och jag har nog haft det under alla år

Asplundhuset, aka Stockholms stadsbibliotek…

Härom dagens så visade jag en bild tagen från andra våningen i Asplundhuset, det hus som i normala fall brukar kallas Stockholms Stadsbibliotek. Ett bibliotek där jag fick mitt första lånekort någon gång i början av femtio-talet, så gammal är jag… Asplundhuset

Idag for jag tillbaka in till Sveavägen/Odengatan, nu med vidvinkelobjektiv. Jag vet inte i vad mån det verkligen bidrog till att öka förståelsen när det gäller byggnadens arkitektur, men något kan jag tycka att det bidrog till. Men hade jag lyckats hålla kameran vinkelrätt så hade ni fått någon grads ökad noggrannhet, mao något större bildvinkel.

Jag var där relativt tidigt vilket förklarar den relativa bristen på biblioteksbesökare. Dessvärre så kunde jag inte komma upp till tredje våningen i biblioteket, nästan samma höjd som Kentauren i parken, men man kan givetvis inte få allt. Det får räcka med att det är ”mitt” bibliotek och att jag fortfarande har lånekort där trots att det är över sjuttio år sedan jag föddes…

Dagens bild från Söder i Stockholm…

Det här är en liten del av det man brukar kalla ”Söders höjder”, platsen ligger nämligen på Mälarsidan. Vimsar man runt i gränderna där så kommer man förr eller senare få syn på Stockholms stadshus om man nu skulle ha svårt att orientera sig…

SpökslottetDet här är en liten del av det man brukar kalla ”Söders höjder”, platsen ligger nämligen som jag förstår saken på Mälarsidan. Vimsar man runt i gränderna där så kommer man förr eller senare få syn på Stockholms stadshus om man nu skulle känna sig vilse…

Mitt tips, knalla uppför backen och sedan åt höger. Jag kan i alla fall erkänna att jag gärna skulle kunna bo i en liten 2:a i något av husen på bilden, Jag skulle till och med kunna skaffa mig en pipa och sitta utanför och suga på den samtidigt som jag skulle föreställa en pittoresk gammal gubbstrutt, som inte ens är uppväxt i stadsdelen. Jag är ju uppväxt på Upplandsgatan, mindre än ett stenkast från Observatoriegatan,

Men det hindrar mig inte från att gilla kåkarna uppe på Söder. Endera dagen så ska jag pallra mig upp till Observatoriet och ta några nya bilder på Stadsbiblioteket därifrån, men jag väljer nog en dag med plusgrader i luften, idag kollade jag husets bägge sidor och det blev i genomsnitt – 6,8°, och det är lite för kallt för att ranta runt halva stan i jakt på en bild. Jodå, jag har somriga bilder från platsen, men årstiden är fel för att låta tonåringar sitta i sommarkläder på bilderna,,,

Dessutom planerar jag att knalla in på bibblan också för att ta en eller annan genrebild, vi får väl se. Den som siktar en 70-plussare med kamera inne på bibblan idag kan ha fått syn på mig… 🙂

Nostalgi, är ALLVARLIGA grejer…

Jag har berättat att jag är född och uppväxt i Vasastan, jag har till och med visat en bild på det ”Allmänna BB” där jag föddes, fast idag så tror jag att det står ”Idrottens hus” på utsidan. Det ligger under alla omständig-heter i Lill-Jansskogen, men idag kan man i stort sett födas var-som-helst…libJag var med min mor på Odenplan när tunnelbanestationen invigdes av prins Bertil den 26 oktober 1952. Men om jag faktiskt minns det är väl mer än tveksamt, jag har fått det berättat för mig såpass många gånger att mitt ”minne” numera är något som jag minns att jag minns, eller om det är tvärtom. Att jag var närvarande berodde på att min mor ville ha sällskap, hon tyckte väl att det kändes pinsamt att vara nyfiken på Prins Bertil, så hon utnyttjade det faktum att jag själv inte ens hade fyllt sex år…
libDet är Vasastan som gäller, och stadsdelens absolut mest centrala plats är Odenplan. Så är det när det gäller marknivån, och likaså två trappor ned eftersom där finns en av stadens mest besökta – tunnelbanestationer. Jag ser framför mig en majoritet av besökare som gäspar stort, men jag är ju tvungen att berätta varför min fantasi är fullkomligt obefintlig när det gäller Vasastan som stadsdelen heter sedan Hedenhös dagar.

Idag så är inte Odenplan längre vad den har varit. Tunnelbanestationen finns givetvis kvar ett par trappor ner, men åker man ytterligare 5-6 våningar nedåt så finns där en Pendeltågsstation som heter ”Stockholm Odenplan”, en av de två underjordiska pendeltågsstationerna i huvudstaden. Så efter ett stort antal år så är jag återigen tillbaka till just Odenplan, och där är jag ofta, eller till och med mer än ofta. Tidigare så tog man pendeltåget in till Stockholms Centralstation, men numera så åker jag givetvis direkt till platsen där jag har växt upp.libOdenplan var centrum av världen när jag var en liten knodd, visserligen så bodde vi på Norrbackagatan, nära St Eriksplan, när jag föddes men redan efter 3-4 år så flyttade vi till Upplandsgatan 41, ca 250 meter söder om Odenplan. Så allt jag minns från barndomsåren är intimt förknippat med just – Odenplan. Då nostalgin blir för svår, och sådant händer ofta efter att man har fyllt 70, ja då drar jag benet in till Odenplan. Dessutom så brukar jag sitta och häcka på Stockholms Stadsbibliotek, och där så har jag återigen skaffat mig ett bibliotekskort

Det bor en ”dåre” i Vita Huset…

Jag tror att en majoritet av vår befolkning sitter med sina tappade hakor i händerna, allt för att stötta upp de normalt sansade ansiktsuttryck som förekommer i vår översta kroppsdel. Men det hjälper föga, för praktiskt taget varenda dag så kommer det information från USA som både skrämmer oss och får oss att häpna. Tappade hakor är idag standard…

dåreDN: ”Det är slående hur många av de centrala personligheterna runt Donald Trump som kliver fram i dammet efter de störtade tornen. Ta högerrebellen Ann Coulter, som bidragit till att statsapparaten nu håller stängt på Trumps tvåårsdag. Coulter har oförtröttligt kampanjat för att få en mur.

Hon radikaliserades efter 11 september: två dygn efter attacken mot World Trade Center skrev hon i tidskriften National Reviews webbupplaga att detta inte var någon tid för insamling av bevis eller eftertanke: USA bör ”invadera deras länder, döda deras ledare och konvertera dem till kristendom”, skrev hon.

Alex Jones, konspirationsteoretikern som Trump lierade sig med under valrörelsen 2016, ”rapporterade” efter elfte september att det var 98 procents chans att terrordådet var iscensatt av regeringen. Några år senare var tiden mogen för Donald Trump att sjösatta sin kampanj mot Barack Hussein Obama, vars namn lät som en sammansmältning av USA:s två huvudfiender vid tidpunkten, Usama bin Ladin och Saddam Hussein. Det är Lepore som gör den iakttagelsen. ”

Själv så önskar jag att jag kunde skriva något trösterikt, något som jag själv kunde tro på, men hur jag än vrider och vänder på verkligheten så ser jag bara dystra utsikter framöver. Vi har en president i USA:s vita hus, en man som med stor sannolikhet kan tänka sig vilja gå till historien som den som tryckte på knapparna för att skapa om världen till Världen Version II. Att tro att hans eget omdöme skulle hindra honom från att göra det går inte, han har nämligen inget, i alla fall såvitt jag förstår saken. Dessutom har han sett till att hela hans omgivning består av jasägare. Kanske jag bara inbillar mig, är utsatt för destruktiva drömmar, jag vet inte, och det vet inte du som läser dessa rader heller tyvärr

Stefan Löfven blåste väljarna…

Valet handlade inte om folk ville ha borgerlig eller socialdemokratisk politik, det handlade bara om att hålla Sverigedemokraterna borta. Det lyckades man med, men frågan är hur man tänker lösa problemet på lite längre sikt. Nu förstår ju väljarna att både borgare och sossar kommer att samarbeta till 100 procent…

libDN: ”Det tog Stefan Löfven 131 dagar att återerövra regeringsmakten. Men kampen för att vinna själva valet har bara börjat. Nu ska Socialdemokraterna försöka beveka LO-medlemmarna – trots januariavtalet om försvagad arbetsrätt och mer liberal migrationspolitik. Hur vet man vem som vunnit valet den 9 september 2018? I valrörelsen i slutet av augusti, omgiven av segerpokaler i Olofströms IF:s klubbstuga, försökte en socialdemokratisk partiledare ge sitt principiella svar på en av svensk politiks knivigaste frågor. – Den som har möjlighet att få igenom sin politik i Sveriges riksdag. Det är det som är det avgörande, svarade Stefan Löfven.”

En mer liberal migrationspolitik, som DN skriver, gör givetvis att socialdemokraternas charader inte kommer hjälpa partiet på något sätt, givetvis så kommer rashatarpartiet få ännu fler förespråkare och därmed väljare. Att skapa ett slags allians med de borgerliga partierna kanske fungerade den här gången, men kommer väljarna köpa den varianten även i nästa valrörelse? Snarare så har väl socialdemokraterna nu gjort sitt för att garantera att SD blir största parti i nästa val.

Beslutet om en ny allians har nog stötts och blötts åtskilliga gånger sedan det började stå klart att SD skulle få nya framgångar i valet som nu har varit. Så visst, kortsiktigt så har Löfven vunnit valet tillsammans med sina nya allianskamrater, men det intressanta är hur det går nästa gång, blir väljarna ännu mer förbannade på Löfven & Co så kommer väl SD få egen majoritet i landets lagstiftande församling, vad har man då vunnit?