Tagg: Haninge

På vintern blir det aldrig mörkt?

Det är under alla omständigheter sant, i alla fall här ute i förorten. Men jag minns oxo när jag var ute på kväl-larna i stan när jag var liten, på gatorna var det ljust, men i Observatorielunden och Vasaparken så var det allt annat än ljust, rena mörkret, iaf om man var lite mörkrädd…
AsplundhusetBilden är tagen från ett fönster fem trappor upp, och det är så det ser ut nu. Det syns att folk har börjat komma hem ifrån arbetet, ljuset är tänt i varannan lägenhet så hade jag väntat en stund med att ta kortet så hade det varit ljust i än-nu fler fönster, något som börjar troppa av framåt 23.00 ungefär, i vart fall på vardagar. Lyckligtvis så bor jag dessutom i ett lugnt område, man behöver aldrig riskera att få sin nattsömn saboterad, i alla fall inte i min port.

Nu ska jag villigt erkänna att jag inte känner till hur det är i andra kommundelar, för att veta något om dessa så tarvas det nog att man vistas där regelbundet, och även tillbringar nattvilan där. Det finns väl anledning att misstänka att det inte är lika lugnt i hela kommunen, men som sagt, jag vet inte. Jag vet inte heller om jag ligger direkt sömnlös på grund av min kunskapsbrist, men jag har inte hört någon av mina grannar klaga heller så

Nej nu får det faktiskt bli vår igen…

En sak som förändras när man blir lite äldre är att det vi kallar ”vår” rankas högre och högre för varje år som går. Själv så har jag alltid gillat våren bäst, men nu när jag själv är 70+ så är det nästan så att jag får något vått i ögat bara för att jag tänker på årstiden ifråga. Sitter inlindad i en filt idag, och jag är otroligt less på det faktiskt…

DNBilden är givetvis utvald för just dessa rader, jag har svårt att tänka mig en bild som bättre skulle kunna illustrera ämnet. Längtan efter våren blir allt intensivare för varje år som går, något som jag har gemensamt med mina jämnåriga. För ett par år sedan så var jag hemma hos en granne och fikade, hon fick en tår i ögat så fort vi började tala om det faktum att vi bägge två längtade efter vårsolen och den första värmen. Att vi överhuvudtaget står ut i vårt kölddrabbade land är egentligen utom-ordentligt märkligt.

Orsaken är givetvis att de flesta av oss äldre har både barn och barnbarn, hade det inte varit för dem så hade vi antagligen kunnat bo med betydligt sämre standard bara det var i Spanien eller de sydligare delarna av Italien, vi hade till och med kunnat lära oss spanska eller italienska bara för att klara oss i vårt vinterland. Det vore livet på en pinne, en liten lägenhet i Sverige och en liten stuga i ett land några hundra mil söderöver.

Jag minns inte exakt när jag tog bilden på fjärilen och tussilagon, men jag vet att jag har visat den förut. Men idag är det den tolfte Februari, så egentligen kan man inte begära att våren ska anlända riktigt än, men det kostar ju inget att önska. Och ja, påståendet i ingressen stämmer, jag sitter faktiskt inlindad i en filt. Jag känner mig frusen, och när jag var ute en stund på förmiddagen så frös jag rejält trots att det faktisk var ett par plusgrader utomhus, men det räcker inte för mig, minst tjugo ska det vara, eller hur ??

Nysnön känns närmast – kvävande…

Nu kan alla se hur det ser ut ifrån min balkong, eller snarare hur det såg ut för en kvart sedan. Det som inte framgår direkt av bilden är att snön yr in över gården från de omgivande taken. Det ser möjligen lite idylliskt med den sortens glasögon, för mig personligen så känns det bara – avskyvärt. Det här vädret har jag _inte_ längtat efter…
Min gård...Jodå, jag förstår att många av mina yngre grannar gläds åt att kälken kan nyttjas, skidor och stavar kan plockas fram, men jag är en 70-plussare som inte finner den minsta glädje i vare sig kyla eller snö. Jag kan på sin höjd hålla med om att hur jag än vrider på huvudet, och det i alla mina fönster, så är det väl objektivt sett – vackert. Men kyla och snö har fler effekter än de rent estetiska, det är kallt, och efter den minsta värme så dyker det upp isfläckar, hala platser där vi äldre riskerar att stå på öronen och i bästa fall hamna på sjukhus.

Det finns andra ”hus” i anknytning till dessa vård-inrättningar, hus vars namn börjar på bokstaven ”B”. Får man dessutom mentala problem på grund av vädret så finns det oxo hus vars första bokstav är ”D”. Jag har redan en bostad, jag hoppas med andra ord att kunna bo kvar i det hus jag redan bor i, men säker kan man ju inte vara. Idag är det februaris tredje dag, förhop-pningsvis så kommer ett väderomslag så att allt det där läbbiga vita klegg som ligger och skräpar överallt försvinner med ett porlande läte. Jag är väl knappast ensam om att längta efter det ljudet…?

Stockholms Län hårt snödrabbat…

Det är full fart på den s.k. ”snösvängen” nu i Stockholms län, och troligen lite runt om i hela landet, själv sitter jag inlindad i en varm filt trots att jag är påklädd, det är hyfsat varmt inomhus, men bor man fem trappor upp så kyls ytterväggarna tämligen ordentligt trots allt. Snö och kyla gillar jag inte

DNDN: ”Mängder av olyckor inträffade under fredagen på grund av stora snömängder och halka. Under lördagen drar ett nytt nederbördsområde in över landet.

För de som är ute kommer det säkert att bli besvärligt på olika håll och det brukar bli fler krockar när det är sådant här väder, men de brukar samtidigt bli lindrigare för att man håller lägre hastigheter. Under lördagar brukar det vanligtvis också vara mindre trafik, säger Trafikverkets presskommunikatör Lennart Helsing.

Rapporter om snörelaterade trafikolyckor på olika håll i landet tickade stadigt in under fredagen och tilltog under kvällen. Utanför Borås kolliderade exempelvis fyra fordon med nio personer, varav två fördes till sjukhus, och norr om Motala omkom en kvinna i en krock med ett lastbilssläp som sladdade över i fel körfält.”

Själv så har jag störts av trafiken inatt, det har pågått mycket snöröjning och först för en halvtimme sedan så kom jag på att jag borde stänga balkongdörren istället för att bara låta den så på glänt som den normalt får göra. Katten har nämligen sin toalettlåda parkerad vid den dörren vilket är praktiskt eftersom luften lämnar bostaden den vägen, och jag tror att t.o.m. min lilla kisse gillar att ha det så.

Lyckligtvis så bunkrade jag en del igår på förmiddagen, det blev lite dyrt men det var för att jag tog höjd för en vecka, man vet aldrig når sådana här köldknäppar ger med sig, det kan i värsta fall dröja ett tag. Vi 70-plussare bör helst INTE vara ute och haka i onödan, benbrott och hjärnskakningar kan bli dyra för samhället

Blodmåne från 21/1 05,57

Igår eller i förrgår så kontaktades jag av en bloggens besökare som berättade att det skulle bli en blodmåne, dvs att månen skulle skuggas av jorden som för en liten stund skulle skymma månen så att den skulle ligga helt i ”jordskugga”. Det skulle i sin tur leda till att månen blev helt röd under några minuter…lib
Rent praktiskt så innebar det att jag såg till att kamerans batteri var nyladdat, sedan började jag kontrollera dagens väderprognos, rätt så naturligt eftersom man annars inte skulle se någonting av denna jordskugga. Jag var med andra ord nyfiken när jag vaknade i ottan i morse, redan runt 05.00. Jag hade förstås redan insett att det var långt ifrån säkert att vädret skulle vara på ”månobservatörernas” sida, men hoppas kan man ju alltid göra.

Så redan runt 05.00 i morse så hade jag gjort i ordning kamera, valt objektiv, brett mig ett par smörgåsar, kokat kaffe och sett till att ta reda på var exakt var vår gamla måne förväntades dyka upp. Den skulle befinna sig så att den kunde ses från köket och badrummet, och tiden var strax före 06.00, men då befann den sig fortfarande under horisonten. När den väl dök upp så hade jorden skuggat månen helt, inte en endaste solstråle nådde då den planet som är vår närmaste granne.

Varenda solstråle som skulle ha lyst upp månen hamnade istället på vår planet, och det turligaste med det var förstås att jordatmosfären ändå släppte igenom tillräckligt med ljus för att man skulle kunna fotografera den skuggade månen, en måne som plötsligen kändes betydligt närmare än i vanliga fall. Jag har sett sol & månförmörkelser tidigare, men då har det vari månen som har hamnat mellan oss och solen, Detta var en helt ny upplevelse, och det känns fortfarande helt – magiskt.

Jag har aldrig varit med om det tidigare, och lär inte ha en chans att få se en månförmörkelse till om jag så skulle bli ett par-tre hundra år gammal. Det skojigaste av allt är givetvis att själv ha fått uppleva förmörkelsen och inte bara det. Jag har ju dessutom fotograferat den 🙂

Ett mer än störande nybygge…

Många av oss som bor i tätort drabbas ofta av byggnadsarbeten. Och precis som andra så har även mitt bostadsområde buller från sprängningar, skogsröjning och alla andra förberedelser som drabbar omkringboende. Bilderna jag visar pekar på vad det just nu handlar om, sprängningar + vibrationer som når ända in till skrivbordet…

ByggetJag väljer bilden ovan eftersom det just nu är vad de ägnar sig åt. De förbereder bygget av hundratals nya lägenheter och dessutom en skola, enligt otillförlitliga uppgifter ska det bli en högstadieskola. Att jag använder den terminologi som jag gör beror på att de flesta de facto inte vet vad det är för slags skola, det kan ju i praktiken röra sig om en lågstadieskola i kombination med mellanstadiet. Jag har kanske läst om saken i någon lokaltidning, men jag är osäker.

Under alla omständigheter så är jag van vid de varningssignaler som sprängarna tutar, likaså faranöver-signalen. Skakningar och buller lider jag inte av, de hålls nämligen på den sida av området som min lägenhet inte vetter emot. I praktiken så är väl det enda som stör en ökad trafik av tunga fordon och sedan lätta skakningar i golvet med jämna mellanrum. Inget allvarligt, men man lägger märke till det. Värst är det säkerligen för dem som bor så att den nya arbetsplatsen numera finns just utanför deras fönster. Jag är inte avundsjuk även om det är professionella sprängare som är i farten.
Bygget
Och resultatet då undrar säkert någon, så det visar jag på bilden ovan. Så ser mycket av området ut nu, man fraktar bort spräng-stenen givetvis, men inte heller det är störande just där jag själv bor. Och eftersom jag ofta har med mig min lilla Instamatic så har det börjat samlas en del bilder och kort på den släpbara datorns hårddisk, och som inte det var nog, jag är tämligen övertygad om att jag kommer återkomma i ämnet.

I själva verket finns det knappast en enda kotte som intresserar sig, det är medvetenheten om den sortens fakta som har gjort att jag tillägnar denna bloggpost till just ”Intresseklubben”. Det är bara jag själv som bryr mig, och som dessutom bryr mig till den grad att jag med säkerhet kommer att visa fler bilder eller ”kort” från arbetsplatsen. Ja, möjligen finns det andra boende i området som bryr sig mer, det är väl i så fall de vars lägenheter vetter mot arbetsplatsen 🙂