Nostalgi, är ALLVARLIGA grejer…

Jag har berättat att jag är född och uppväxt i Vasastan, jag har till och med visat en bild på det ”Allmänna BB” där jag föddes, fast idag så tror jag att det står ”Idrottens hus” på utsidan. Det ligger under alla omständig-heter i Lill-Jansskogen, men idag kan man i stort sett födas var-som-helst…libJag var med min mor på Odenplan när tunnelbanestationen invigdes av prins Bertil den 26 oktober 1952. Men om jag faktiskt minns det är väl mer än tveksamt, jag har fått det berättat för mig såpass många gånger att mitt ”minne” numera är något som jag minns att jag minns, eller om det är tvärtom. Att jag var närvarande berodde på att min mor ville ha sällskap, hon tyckte väl att det kändes pinsamt att vara nyfiken på Prins Bertil, så hon utnyttjade det faktum att jag själv inte ens hade fyllt sex år…
libDet är Vasastan som gäller, och stadsdelens absolut mest centrala plats är Odenplan. Så är det när det gäller marknivån, och likaså två trappor ned eftersom där finns en av stadens mest besökta – tunnelbanestationer. Jag ser framför mig en majoritet av besökare som gäspar stort, men jag är ju tvungen att berätta varför min fantasi är fullkomligt obefintlig när det gäller Vasastan som stadsdelen heter sedan Hedenhös dagar.

Idag så är inte Odenplan längre vad den har varit. Tunnelbanestationen finns givetvis kvar ett par trappor ner, men åker man ytterligare 5-6 våningar nedåt så finns där en Pendeltågsstation som heter ”Stockholm Odenplan”, en av de två underjordiska pendeltågsstationerna i huvudstaden. Så efter ett stort antal år så är jag återigen tillbaka till just Odenplan, och där är jag ofta, eller till och med mer än ofta. Tidigare så tog man pendeltåget in till Stockholms Centralstation, men numera så åker jag givetvis direkt till platsen där jag har växt upp.libOdenplan var centrum av världen när jag var en liten knodd, visserligen så bodde vi på Norrbackagatan, nära St Eriksplan, när jag föddes men redan efter 3-4 år så flyttade vi till Upplandsgatan 41, ca 250 meter söder om Odenplan. Så allt jag minns från barndomsåren är intimt förknippat med just – Odenplan. Då nostalgin blir för svår, och sådant händer ofta efter att man har fyllt 70, ja då drar jag benet in till Odenplan. Dessutom så brukar jag sitta och häcka på Stockholms Stadsbibliotek, och där så har jag återigen skaffat mig ett bibliotekskort

  5 comments for “Nostalgi, är ALLVARLIGA grejer…

  1. KalleB
    17 januari, 2019 at 19:09

    Har i princip samma bildvinklar sedan ett par veckor,men på kvällen i svårt ljus och mobilkamera. Min fru blev dock väldigt nostalgisk emedan hon härjade i trakten ungefär samtidigt som du.

  2. el Persson
    17 januari, 2019 at 19:41

    Det är inte helt orimligt att minnas speciella tillfällen från så tidiga år.
    Jag har minne från senast sommaren när jag fyllde fyra, alltså 1951. Sommaren innan kan det knappast varit, och hösten 1951 flyttades jag till Nättraby, varefter det tog ett antal år tills jag åter hade möjlighet att vandra längs Stauns kajer.

    Att jag vet att det är minnen, och inte ”minnen” som hållas vid liv genom att traderas för mig, beror på att det dessa tillfällen inte fanns någon, närstående, vuxen som var med. Det ena tillfället var när jag och en jämnårig flicka lekte vid Stumholmskanalen, det andra var att vi var några stycken som knep in på bataljon Sparre genom järnstaketet, för att ta oss ned till bassarna, som satt och rökte på kajen, och snacka(!), och då var det ingen som kände oss med! På ett ställe var avståndet mellan järnstängerna så det gick att få genom en boll, eller oss. Det uppdagades med tiden och stängerna rätades upp.

    Då hade vi fått blodad tand, och sparkade in en boll, gick upp till vakten, och bad att få springa in och hämta bollen. Efter en stund kom någon från vakten och letade efter oss, och efter några gånger gick ett av vaktbefälen hem till mor och bad henne se till att få ett slut på det hela.
    Jag minns att vi sparkade in bollen, men detta kan vara ett minne som hållts vid liv av mor. Delar av staketet finns kvar, och när jag visat det för mina barn kan de inte tro att jag kunnat ta mig igenom ett, något vidgat, sådant mellanrum.

  3. 17 januari, 2019 at 19:44

    Mobilkamera ?? En telefon ??

    Hon gillade de bilder jag visade ??

    Mja, jag var mer än tveksam till att visa dem. Det var ljuset som besvärade mig mest, det var så hög kontrast att jaf fick dra av max, spara o öppna igen, dra av mer ändå… Och med mobilkamera så hade jag låtit den ligga hvar i fickan. Men tack vare Photoshop så VÅGADE jag visa korten iaf… :-I

    Var bodde hon då?

  4. KalleB
    17 januari, 2019 at 20:33

    Solna,men släkt i närheten. ;-D

  5. Murre
    18 januari, 2019 at 13:53

    BRA kommentar !!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *