Kategori: Historia

Trump kan åka på däng…

På sätt och vis så har USA kommit att stå för en hel del av Européernas underhållning, och det med viss rätt faktiskt. Man kan inte låta bli att undra över om Trumps personal i Vita Huset verkligen vågar berätta för honom att han i mångas ögon betraktas som en – pajas, i vart fall av merparten av EU:s innevånare…

TrumpHan tycks dessutom ta sig själv på fullaste allvar, och det är nog ett korrekt beslut. Finns det en man som Donald J Trump som rorsman i Vita Huset så måste man inse att det är på allvar. Men jag måste villigt erkänna att jag överraskats av de svenska mediernas foglighet, personligen så var jag helt övertygad om att han inte skulle kunna bli vald. Jag har haft fel förr, men när det gäller Trump så misstog jag mig mer än grovt. Och jag missbedömde också den amerikanska väljarkåren.

Och nu sitter han där han sitter och vi med honom i alla avseenden. USA är ett mycket viktigt land för både Sverige och resten av världen. Han är en av de få som de facto har en betydande reell makt. Och av någon underlig anledning så har den här sidans besökare bara sällan yttrat sig om mannen ifråga. Möjligen kan det bero på att många är mer än skeptiska, det är i vart fall det jag hoppas och tror.

Jag kan inte låta bli att undra hur merparten av bloggens besökare ser på honom, för det kan väl rimligtvis inte bara vara undertecknad som storögt tappar hakan gång efter gång

Vintereländet fortsätter tyvärr… :-(

Personligen måste jag erkänna att jag är mer än rejält trött på vintern. Det är möjligt att den delen av befolkningen som fortfarande åker kälke och tefat och liknande tingestar tycker att det är kul med vinter, men vi som är 70+ tycker inte det, i vart fall inte de flesta av oss. Vi ser det som en utomordentligt farlig årstid där precis vad som helst kan hända…

DNDN: ”Mer snö är på väg in över Sverige. Under torsdagen börjar ett nederbördsområde vandra från söder till norr – och avlöses direkt av nästa. Just nu dominerar en högtrycksrygg över Sverige, som generellt leder till klart väder med kallare temperaturer. Onsdagens kyligaste notering stod Nikkaluokta för, med 38,2 minusgrader.

Något mildare temperaturer väntas i samband med att ett lågtrycksområde drar in över södra Sverige under slutet av veckan, vilket också kommer medföra neder-börd.– Det drar in över Skåne under torsdagsmorgo-nen och vandrar sedan sakta norrut, samtidigt som snöfallet intensifieras på vägen.”

Jodå, jag minns barnaåren, det var jättekul att åka kana. En gång åkte jag kana ned från Observatorielundens slänt mot Sveavägen. Det slutade med att de fick skicka ner en brandsoldat med livlina för att fiska upp undertecknad som hade lyckats krocka med det trästaket som Stockholm Stad sätter upp i backen vintertid för att hindra stadens juniorer att åka kana där. De vet att backen är mer än brant.

Fast det var en hel del prestige i att bli hemkörd av en brandbil så att kompisarna på Upplandsgatan såg det. Jag hade ont i en fot ett par dagar, men det gick över. Idag skulle jag bli livrädd om jag såg ungar som ägnade sig åt den farliga leken i den parken och i den slänten. Jag skulle säkerligen gå upp och gorma åt dem att låta bli att åka där, men det är ju så, man blir klokare med åren. Det sägs så i alla fall

Att rota bland gamla bilder…

Som fotointresserad så händer det att man ibland börjar rota i gamla bildkartonger, det gjorde jag igår och hittade då den här bilden som föreställer en linbunden färja i Kaitumälven någon gång i mitten av 70-talet. Platsen heter Killingi och är väl mest känd för sin skola för samiska barn.
KillingiJag gör precis som ni andra, jag tittar på bilden och konstaterar att bilden på ett sätt är fejkad, det är en svartvit bild som jag tog någon gång i slutet av 70-talet och den lilla byn ligger omkring ett hundra mil norr om själva huvudstaden. Den ligger inåt landet mellan Gällivare och Kiruna, men ett par mil närmare norska gränsen än landsvägen mellan städerna.

För övrigt så kan jag berätta att platsen är relativt populär bland sportfiskare, eller var i alla fall på 70-talet. Laxen går upp till Killingis vattenfall, och i älven så finns det hyfsat gott om både öring och harr, men själv så har jag inte lyckats få någon lax där, men haft ett relativt bra fiske på både öring och harr, framförallt ett bra flugfiske. De gånger jag har fiskat där så har jag aldrig behövt öppna någon konservburk

Blir det sommar även år 2019?

Ja, visst kan rubriken kännas lätt provocerande, men just nu -idag- så känns det faktiskt lite mer än tveksamt. Dessutom så lär det snöa rejält sydväst om oss i 08, och enligt SMHI så är eländet på väg åt det här hållet -även- om de säger att det ”kan” komma i form av – regn, men fan trot…
Sommar på DjurgårdenJag vet inte, men eftersom jag är 70+ så törs jag ändå yttra mig, jag tycker att vintrarna blir allt mer outhärdliga ju äldre jag blir, och så tror jag dessutom att andra som har uppnått pensionsålder tycker. Jag pratar regelbundet med ett antal jämngamla kamrater, och de tycks vara rörande överens med mig. Vi är helt enkelt födda på fel plats, enligt min egen uppfattning så borde jag vara född i södra Spanien eller i södra Italien.

Jag bestrider inte att Sverige har hyfsade fördelar också, bland annat så har vi någorlunda välutbyggd sjukvård, dessutom så har vi ett ”högkostnadsskydd” för den vården om vi skulle behöva utnyttja den. Det är utan tvekan fördelar som vi har fått därför vi har haft regeringar som förstått att alla blir äldre och dessvärre i behov av ngn slags sjukvård.

Så med den fina sommarbilden som visar upp Djurgårdskanalens nordöstra strand så överlåter jag med varm hand gnällandet på Sverige åt andra, trots att jag känner mig lite lätt frusen just idag…

Gustav Vasa Kyrka, Odenplan

Den senaste tiden så har bloggposterna tenderat att handla en hel del om Vasastan i Stockholm, annars så brukar det mest handla om politik. Men var sak har sin tid brukar det heta, och för tillfället så är det min gamla stadsdel som av olika skäl tillåts vara på ”tapeten”, men politiken är långt ifrån bortglömd, jag lovar…
Gustav Vasa kyrkaJag är relativt ofta inne i Gustav Vasa kyrka, och har väl varit det under de senaste åren faktiskt. I mitt fall så handlar det inte om religiositet, möjligen en portion nostalgi men framförallt ett musikintresse. Att sitta praktiskt taget ensam i kyrkan och höra organisten öva på en Bachkantat är något alldeles extra. Akustiken i själva kyrkan är oerhört mäktig, och att då sitta och lyssna till när en professionell organist övar på Bach är något alldeles speciellt. En kyrkbyggnad i sten innebär förstås att ljudet blir något alldeles extra.
Gustav Vasa KyrkaVid ett par tillfällen så har organisten dessutom tagit med sig sitt portabla klaviatur ner i kyrkan, jag frågade vad det kallades för men minns inte längre svaret. Nästa gång det sker så ska jag skriva upp det. Det har hänt förr att jag har varit in i kyrkan i samband ned övning och/eller repetition med kyrkokören och då kan det vara tio-femton personer som sitter i bänkarna och lyssnar, det finns skäl att anta att publiken som följer gudstjänsten man övar inför är tämligen talrik. På nedre bilden så är det en ungdomskör som övar

Blodmåne från 21/1 05,57

Igår eller i förrgår så kontaktades jag av en bloggens besökare som berättade att det skulle bli en blodmåne, dvs att månen skulle skuggas av jorden som för en liten stund skulle skymma månen så att den skulle ligga helt i ”jordskugga”. Det skulle i sin tur leda till att månen blev helt röd under några minuter…lib
Rent praktiskt så innebar det att jag såg till att kamerans batteri var nyladdat, sedan började jag kontrollera dagens väderprognos, rätt så naturligt eftersom man annars inte skulle se någonting av denna jordskugga. Jag var med andra ord nyfiken när jag vaknade i ottan i morse, redan runt 05.00. Jag hade förstås redan insett att det var långt ifrån säkert att vädret skulle vara på ”månobservatörernas” sida, men hoppas kan man ju alltid göra.

Så redan runt 05.00 i morse så hade jag gjort i ordning kamera, valt objektiv, brett mig ett par smörgåsar, kokat kaffe och sett till att ta reda på var exakt var vår gamla måne förväntades dyka upp. Den skulle befinna sig så att den kunde ses från köket och badrummet, och tiden var strax före 06.00, men då befann den sig fortfarande under horisonten. När den väl dök upp så hade jorden skuggat månen helt, inte en endaste solstråle nådde då den planet som är vår närmaste granne.

Varenda solstråle som skulle ha lyst upp månen hamnade istället på vår planet, och det turligaste med det var förstås att jordatmosfären ändå släppte igenom tillräckligt med ljus för att man skulle kunna fotografera den skuggade månen, en måne som plötsligen kändes betydligt närmare än i vanliga fall. Jag har sett sol & månförmörkelser tidigare, men då har det vari månen som har hamnat mellan oss och solen, Detta var en helt ny upplevelse, och det känns fortfarande helt – magiskt.

Jag har aldrig varit med om det tidigare, och lär inte ha en chans att få se en månförmörkelse till om jag så skulle bli ett par-tre hundra år gammal. Det skojigaste av allt är givetvis att själv ha fått uppleva förmörkelsen och inte bara det. Jag har ju dessutom fotograferat den 🙂

Trappan från Drottninggatan via Handels…

Jag har redan berättat om min skolgång att vi ungar i Vasastan inte fick plats i stadsdelens skolor, vi som föddes året efter kriget var helt enkelt för många. För under själva kriget så var det inte många som gjorde bebisar, och det av lättförståeliga skäl. Våra föräldrar visste ju inte själva om de skulle bli indragna i krig eller ej.

SpökparkenTrappan på bilden går från den tidigare så om-skrivna spökparken. Trappan går dessutom ner till den byggnad som idag är Handeshögskolan, dvs. Sveavägen. Om det var Handelshögskola redan på 50-talet vet jag inte, och det trots att jag sannolikt har läst om skolans historia. Nu har man lagt till en barnvagns-ramp i trappan, men någon sådan fanns inte på femtiotalet. Vi ungar såg väl genvägen i första hand som ett bidrag till tjugo -Dixie eller -Rivalkola som på den tiden kostade fem öre styck, samma pris som en spårvagnsbiljett.

Idag så tror jag att hela området är K-stämplat så ve den som kladdar på husens väggar, sådant kan bli dyrt. Dessutom så finns ju risken att de spöken som kan tänkas finnas i Spökparken kan bli gramse och börja hemsöka folk som inte uppför sig.

Annars, för mig själv och mina jämnåriga 45:or och 46:or så betyder hemkvarteren olika mycket, För egen del så tycker jag att min egen uppväxt har präglat mig i många stycken, och även om jag bott utanför stadsgränsen i snart sextio år så vet jag var jag hör hemma. Själv kan jag tycka att det känns märkligt, för jag är egentligen hemma på fyra platser i vårt avlånga land. Men riktigt hemma är jag bara i Vasastan där jag är född och uppväxt. Jag vet inte säkert på vad det kan bero, men jag vet att man inom psykologin talar om prägling, kanske är det just det som för mig tillbaka till Vasastan så fort tillfälle ges.

I sommar, om jag lever och har hälsan, då ska jag steka mig i solen i Observatorielunden ett antal dagar, det är då ett som är säkert

Fler bilder från – Vasastan (Spökis)

Nu har jag visat bilder både inifrån Stockholms Stadsbibliotek (Asplundhuset) och utifrån, ja till och med uppe ifrån Observatorielunden. Därför så känns det på sin plats att visa lite av en del av min skolväg upp till Engel-brektsskolan på Valhallavägen, ja vi ungar som föddes på fyrtiotalet spreds över staden…SpökparkenSjälv så hade jag lite olika vägar upp till skolan, dels spårvagn från Odenplan, ibland cykel, men ofta nog, och då särskilt vintertid, så knallade jag och mina kompisar till Engelbrekt, en promenad på en kvart ungefär. Nästan varje dag så tog vi trapporna ner till Sveavägen från – Spökparken vid Drottninggatan. Där fanns det spöken minsann, och även om vi säkert var tämligen kaxiga så var det knappas någon som vågade ge sig in i spökparken efter mörkrets inbrott.StrindbergSkylten på bilden tror jag inte satt där på femtiotalet, osvuret är givetvis bäst, men jag passerade platsen så gott som dagligen. Byggnaden på den översta bilden visar ”Spökis” eller det som kallades för ”Spökslottet”. Det berättades att det inne i slottets park hade begravts människor, något som också har bekräftats av forskare. Jag minns inte antalet, men det var fler än en person i alla fall. Någon av dessa hade någon slags anknytning till parken, men det var så länge sedan jag läste om det så jag minns inte vem det var, eller varför han begravdes där. Finns det någon som minns historien så återberätta den gärna i en kommentar

Bilder från obsan på Asplundshuset

De senaste dagarna så har jag visat ett antal bilder från Observatorielunden och kvarteren där jag växte upp. Inte bara av nostalgiska skäl, jag blev indragen i en diskussion på Facebook där jag tyckte att man hade missat en del information från Asplundshuset och dem som var där dagligen..
AsplundhusetDessutom så reagerade jag smått allergiskt på hur man beskrev byggnaden på vissa håll, och det är väl fullt möjligt att det är naturligt att reagera på diskussioner som rör kvarteren där man har växt upp, jag vet inte. Till och med Kentauren finns med på bild… 🙂
AsplundhusetUnder alla omständigheter så är Asplundhuset värt att ta på allvar. Det är många författare som har varit där och läst högt för barnen ur sina böcker, bland annat Astrid Lindgren, dessutom så är det antagligen landets största bibliotek, och som jag berättade på Facebook, jag har fortfarande lånekort på biblioteket, och jag har nog haft det under alla år