Tiggeriet, en svår fråga för Löfven…

9 oktober, 2017
By

Igår visade jag en bild på en tiggande man som jag tog på Sveavägen utanför socialdemokraternas partihögkvarter. Bilden nedan är också tagen på Sveavägen, men den tog jag enbart för att kvinnan är så fantastiskt photogenique. Jag gav henne en tjuga, det var tyvärr den enda sedel jag hade i plånboken.

tiggareSå här sa Stefan Löfven till GP: ”Vi ska vara tuffa mot tiggeriet. Vi har slagits för att människor inte ska behöva tigga, säger Stefan Löfven.

Han säger att man slutit avtal med Rumänien och Bulgarien, för att ”de som står på knä i Sverige och tigger ska få en dräglig standard hemma.” Men att man också vill se till att det blir ordning och reda här i Sverige, till exempel genom att göra det lättare för privata markägare att avhysa folk som slår upp illegala bosättningar.

– Fattigdomen och tiggeriet ska bort. Det hör inte hemma här – och då måste de länderna ta ett ansvar.”

Själv så vet jag inte om vi behöver vara ”tuffa” mot tiggeriet, men jag förstår att Löfven måste rikta sig till Rumänien, Ungern och Bulgarien när han talar. De tiggare som sitter utanför affärer och på gatorna ute i kommunerna förstår sällan svenska, och det är knappast tiggarnas fel att deras hemländer inte hjälper dem. EU släppte in de gamla Warsawapaktsländerna i EU för att dessa inte skulle orientera sig mot Ryssland, det var ett önskemål från USA:s sida. Hade inte det skett så hade vi haft visumtvång till/från länderna ifråga, och för oss med om vi ville resa till något av dessa länder.

Med andra ord så beslutade man så för att USA och Nato ville det, möjligen så fanns det med en vilja att få med Rumänien, Ungern och Bulgarien i EU, men jag är långt säker. De har länge betraktats som östländer, är de angelägna om att ändra på det så måste de också ta hand om alla sina medborgare och låta bli att stänga ute romerna från möjligheterna att försörja sig


i


Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

16 Responses to Tiggeriet, en svår fråga för Löfven…

  1. John E on 7 oktober, 2017 at 11:07

    Det blir som vanligt med Löfven, några månader före valet så kommer han att ta upp frågan med regeringen i Rumänien och berätta vitt och brett om att han har sagt till den på skarpen. Men det är som vanligt, mycket snack och noll verkstad. Jag är beredd att slå vad om att inget kommer förändras, vem vill hålla emot?

  2. joakim on 7 oktober, 2017 at 12:06

    Regeringen verkar återkommande önskedrömma om att andra/någon annan ska ta ansvar? Det egna ansvaret, hur är det med det? Och att hoppas & tro att det ska börja gå till som i Landet blågul i andra länder, hur realistiskt är det? Var är den egna politiken? Vad har de åstadkommit? Avskaffades FAS3 (det bytte inte bara namn till utvecklingsgaranti)? Ordnade man europas lägsta arbetslöshet? Utplånades ungdoms-arbetslösheten? Började man föra traditionell socialdemokratisk politik? Blev gymnasieskolan obligatorisk? Om det inte blev så, är det då skatornas ansvar? Eller är det höstens fel? Månens gravitation är för stark?

  3. Kerstin Stigsson on 7 oktober, 2017 at 12:46

    Det var fint att du gav en tjuga till henne. Det är inte så lätt idag i vårt kontantlösa samhälle. De flesta gångerna jag har mött en tiggare har måst avstå att ge. Inte för att jag inte vill – för det vill jag – men det är det att jag inte har några kontanter i börsen. Affärerna är ovilliga växla och vill att jag ska handla för en summa som de exakt tar ut från kontokortet. De vill inte heller växla om jag någon gång tar ut från en bankomat.
    Jag hoppas att det förändras och att människorna får det bättre. Men jag befarar att det inte blir så. Jag tror att SD vinner mark – och demokratin kommer sakteliga malas sönder till ingenting, och att vi kommer inte att märker det till en början. De har fina ord och snackar runt rasismen, och har slogans som går hem i stugorna. Risken är att vi har en ny fåntratt till Trump – i form av Jimmy Åkesson som statsminister om något år. Hoppas att jag har fel och att människor tar sitt förnuft och humanism till fånga.
    Bara en fråga – du behöver inte svara om du inte vill: Brukar du fråga personerna som du fotografera om du får fotografera dom? Jag skulle själv tycka illa om, om någon okänd fotograferade mig. Jag drar mig alltid undan när någon – t ex på ett kalas – plockar fram kameran.
    Men du har rätt i en sak – personen på bilden är photogenique! Människor och äldre människor som inte ser ut löpande band blondiner (alla stöpta i samma form) är mer intressanta att teckna och måla av!

    • Jinge on 7 oktober, 2017 at 13:18

      Brukar du fråga personerna som du fotografera om du får fotografera dom?

      Nej, som pressfotograf gjorde jag det aldrig, folk ville vara med på bild. Är jag ute på allmän plats så behöver jag inte fråga, och gör inte det heller.

      • Sven on 7 oktober, 2017 at 15:09

        Gäller det i alla lägen?

        • Jinge on 7 oktober, 2017 at 15:59

          Nej, jag måste ju ha en anledning att fotografera. Att folk rör sig framför kameran är oundvikligt, sticker något ut så kanske jag tar en bild på det men oftast inte. Jag springer ju inte runt och tar bilder på måfå. 🙂

    • el Persson on 7 oktober, 2017 at 17:35

      Det grundläggande är inte att Sverigenazisterna vinner mark, det är nationalismen, och det gäller inte bara Sverige, det verkar gälla hela Europa. Vi ser samma tendenser till ”etnifiering” av politiken i alla länder här. Undantag? Vetekatten!

      England valde att lämna EU, för att slippa diverse löst folk från resten av Europa, varefter Skottland funderar på att lämna, och göra det större Britannien mindre. På norra Irland går tankarna till den kommande nygamla gränsen och effekten av att åter börja bygga barriärer mellan människorna där. Historiska erfarenheterna är inte goda. Allt för att engländarna ska slippa ”de andra”.

      Katalonien vill bygga en icke existerande gräns mellan sig själv och Spanien, bara för att ha ett eget land! Icke existerande? Efter utropad självständighet ska självfallet Katalonien bli medlem i EU, och gränserna ska varken synas eller upplevas om en inte kollar kartan. Eller den, katalanska, känslan av en EGEN nation. Katalanska versionen; vetekatten om Spanien går med på det. Vad händer om Katalonien utropar sin självständighet, Spanien bestämmer sig för att att inte erkänna eller ta till våld, men å andra sidan se landet som legalt icke existerande, vilket då blir EUs linje? Katalonien blir ganska isolerat.

      Det är samma nationalism som leder till att vi har tiggare på våra gator och torg. Romer är inte ungrare, bulgarer eller rumäner; enligt de styrande där. Ungern är ett land för magyarer, Bulgarien för bulgarer, och Romania för rumäner. Romer hör inte etniskt hemma där. Enligt de därstädes bestämmande. Varför? Fråga exempelvis Jimmie Å & Co. De är de svenska motsvarigheterna, specialisterna i frågan, och de som profiterar på europeiska trenden här i landet.

      I de baltiska staterna är stora delar av befolkningen negativ till de ryssar som bor i länderna. Ryssar som ofta flyttades in under Sovjettiden, och ses som rester av en ockupationsmakt. De ses även som en säkerhetsrisk eftersom Putin sagt att Ryssland är skyldigt att skydda sitt folk varhelst det bor, snacka om nationalism, alltså exempelvis i Baltikum. Ändå är nog situationen för ryssar i dessa länder enklare än för romer i UBuRu, och det görs försök att inkludera dessa människor i länderna. Om de får det mycket bättre där än de skulle kunna drömma om i Ryssland kanske lojaliteten med egna landet blir starkare än den till Putin. Fungerar det? Vi har i alla fall inte en massa ryska tiggare från dessa länder här i landet.

      Nationalismen är ett farligt gift som idag sprider sig i Europa. Det handlar om rädslan för den andre, om det som inte är som JAG, eller mina vänner. Det är så absurt. Så om två personer, från Helsingborg och Helsingör flyttar till Kiruna, bägge pratar i princip obegripligt för omgivningen, men den ene är trots allt SVENSK, den andra är utlänning. De bor kanske längre från varandra än vad de gjorde söderut, och ändå denna avgrundslika skillnad.

      En skulle kunna se det som att det finns en flytande skala av nationalism. Från en ganska ofarlig nivå, som att glädjas åt att Stefan eller Kajsa tar guld, eller att heja på Tre Kronor, till att döma allt efter ”svenska” mått. Från att kunna glädjas och uppskatta det som uppnåtts i Sverige, och inse att detta hade vi inte kunnat göra själva, till att se Sverige som ett land för enbart ”etniska” svenskar, och att svenskar är skyldiga att bo här, i sitt hemland.

      Jag är, och har alltid varit, internationalist. Det kommer jag att förbli! Men tyvärr verkar det som att många inte är förberedda på de förändringar som internationalisering innebär. Kapitalet verkar inte speciellt oroat, å andra sidan har de sedan länge arbetat över gränserna. Den internationalisering som pågår idag kommer kanske att påverka människor lika kraftigt som industrialiseringen! Och det var en omvälvning för de som var med, vissa blev tvungna att omfamna den, andra försökte sabotera. Att människor i detta läge känner obehag inför framtiden är inte obegripligt, och då lockas av de som predikar att allt var bättre förr, att allt var tryggare förr, att allt var lättare förr, är kanske inte så konstigt. Problemet är, som Nguyen Khac Vien sa till mig, att den som inte lär sig av historien, är dömd att återupprepa den.

      En återuppdelning av Europa i nationalstater, med tjafs om gränsdragning, som vilka tyskar ska inkluderas i Tyskland, ryssar i Ryssland eller ungrare i Ungern, skulle snart leda till diverse allianser med påföljande större krig. Betänk att krafter i norra Italien vill bryta sig loss i en egen stat, och vissa krafter i Sydtyrolen vill till Österrike, kanske vidare till Tyskland. Europa skulle bli en soppa av lättstötta, eldfängda nationalister, tänk Järnröret eller han som helst skulle levt i Söder åttio år sedan. Att få den kruttunnan att gå i luften vore lika lätt som med skotten i Sarajevo för drygt ett centennium sedan.

      Har vi inget lärt? Jag skulle gärna varit kvar hundra år till för att få reda på hur det går, av ren nyfikenhet. Men det torde jag bli blåst på. Får ta ett år i sänder.

      • Jinge on 7 oktober, 2017 at 19:07

        Bra skrivet! Medhåll!

      • Kerstin Stigsson on 8 oktober, 2017 at 10:13

        Jag håller med. Marx: ”Det är en olycka för ett folk, om det har underkuvat ett annat folk.” De orden kan man även använda här hemma (och inte bara när ett land förtrycker ett folk i ett annat land). Det är en olycka om ett folk förtrycker andra människor som arbetar här i Sverige.

        • Jinge on 8 oktober, 2017 at 15:14

          Aha! Tiggeri är ”arbete”, enligt NRK-filmen så ägnar sig tiggare i Norge oxo åt annan kriminalitet plus prostitution. Kallar du det oxo för ”arbete”?

          • Kerstin Stigsson on 8 oktober, 2017 at 16:06

            Nej, det gör jag inte. Men jag drar inte alla tiggare över en kam. Enligt stadsmissionens hemsida är sådan kriminalitet ovanlig, men de tillägger att det kanske har blivit vanligare de senaste åren.
            När min kommentar hade gått iväg så började jag fundera om jag skulle ha uttryckt mig annorlunda. Så här: ”Det är en olycka för ett folk som förtrycker andra människor som lever och verkar här.”

            • Jinge on 8 oktober, 2017 at 17:00

              Inte ens omskrivningen får godkänt av min syn på språket..

          • Kerstin Stigsson on 8 oktober, 2017 at 16:10

            Tror du verkligen att gumman på bilden prostituera sig?

            • Jinge on 8 oktober, 2017 at 16:42

              Nej jag tvivlar, men jag skrev inte det heller. Läs en gång till, fråga om du inte förstår…

  4. Kap Kennedy on 11 oktober, 2017 at 13:59

    I min hemstad har vi en tiggare från tiden före det ”moderna” tiggeriet. Det vill säga: han är inte rom, EU-migrant eller ens utlänning. Bara en som man förr kallade A-lagare och numera hemlös eller uteliggare. En tämligen irriterande men harmlös farbror som tillbringar nätterna på något kommunalt härbärge och dagarna i city. Ciggaretter eller ”pengar till bussen” har varit hans melodi i åtminstone 20 år.

    Det jag tänker på när jag ser (eller nekar) honom är hur vanliga sådana som han var förr. Fyllon som tigger om buss-/spritpengar har funnits så länge jag har levat. De var visserligen inte lika många som EU-migranterna är idag, men de fanns och de tiggde. Den viktiga skillnaden var att man aldrig diskuterade dem som just tiggare. De var ju missbrukare och hemlösa som sagt – eller offer för exempelvis psykvårdsreformen på 1990-talet.

    Ibland önskar jag att många fler kunde dra sig till minnes detta. På debatten kan det låta som om Sverige utrotade tiggeri någon gång kring andra världskriget, att det nu har återuppstått helt nyligen och därför är nödvändigt att förbjuda igen. I vilkas intresse ligger det att framställa gamla problem som nya, bara för att problemets ansikten har bytts ut?

    • Jinge on 11 oktober, 2017 at 17:07

      Jag är nog äldre, så jag minns. Jag har en gång utsatts för en ”ölgubbe” som tiggde pengar vid Odenplan på slutet av femtiotalet, bortsett från det tillfället så fanns det alltid gårdsmusikanter som spelade och fick en tioörig eller ngt mer om man gillade musiken. Mao så har jag växt upp i et samhälle som praktiskt taget inte hade ngt gatutiggeri. Det fanns kanske på annat håll, möjligen var polisen mer nitisk, jag vet inte..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *





Bilderblogg.se använder cookies i syfte att följa upp och förbättra webbplatsens utformning och innehåll. (Gällande EU-lag) mer information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close