I dagens kolumn i Aftonbladet tar Jan Guillou upp Jan Emanuel Johanssons karriär inom socialdemokratin. Det är en slående skildring av hur en 12-åring får sitta i en Lamborghini, växer upp med sina drömmar, vinner en dokusåpa och genom sitt nyvunna kändisskap lyckas ta sig in i Sveriges Riksdag för (S).
Han bygger upp ett vårdbolag, vård av ungdomar, för att slutligen sälja ut sina företag, med hjälp av Per Nuder, till riskkapitalbran-
schen, han får 250 miljoner och plötsligen har han råd att köpa sig vad som helst. När han sedan sedan misstänks för skattebrott så blir Thomas Bodström hans försvarare. Jan Guillous spalt i veckans Aftonbladet är mer än läsvärd.
Guillou/AB: ”I senaste numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tiden redovisar Daniel Suhonen och Felix Antman Debels en uppseendeväckande namnlista på socialdemokrater som sålt sig till storkapitalet. Göran Persson har blivit ”konsult” på ett utländskt företag, Pär Nuder på Wallenbergföretaget EQT, Björn Rosengren på Stenbeckföretagen, Erik Åsbrink på Goldman Sachs, Thomas Östros har blivit vd på Bankföreningen. Mona Sahlins förre stabschef har hoppat av till privatvården och så vidare. Från Göran Perssons ministärer 1995 till 2006 har inte mindre än 13 av 44 ministrar hoppat av till storföretag och riskkapitalister.
Affärsidén är till synes enkel. Politikerna får miljonlöner för att sälja sig till den förre motståndaren. Och det är en billig penning för kapitalet när det gäller att köpa socialdemokratiskt inflytande. Mycket står på spel. Förra året gjorde riskkapitalisterna en vinst på 9 miljarder i våra privatiserade grenar av vård, skola och omsorg.”
Artikeln går igenom en kedja av politiska avvikelser från arbetarrörelsens ideologi. Feltolkningar av partiets historiska roll, något som nu har blivit norm inom det socialdemokratiska arbetarpartiet. Jag har själv pekat på det på min gamla blogg ett stort antal gånger, det man kan hoppas nu är att en massa socialdemokrater läser Guillous spalt. För att tro att Aftonbladet på ledarplats skulle ge uttryck för samma tankar är meningslöst.
Igår pläderade Anders Lindberg, en man som annars gjort sig känd som ledarsidans krigshetsare1 för att företagen ska få plocka ut vinster från bolag som är aktiva inom vård och omsorg, han påstår dessutom att han representerar den breda mitten i partiet. Det gör han inte, han representerar en politisk linje som passar både riskkapitalisterna och alla högersossar som nämns i Guillous artikel.
Han avfärdar i sin artikel Malmös socialdemokratiska kommunal-
råd Anders Schönström och sångaren Mikael Wiehe med att förklara att ”extremerna skriker sig hesa”.
Själv vet jag inte, när jag lyssnade på Tage Erlander när han debatterade mot Bertil Ohlin i Vasaparken på 50-talet så förstod jag vem av dem som var socialdemokrat, idag är sossarna svårare att känna igen..
i Andra om: Socialdemokrater, Aftonbladet, Mediekritik, Anders Lindberg, Jan Guillou, Jan Emanuel Johansson, Bertil Ohlin, Tage Erlander, Arbetarrörelsen, Tiden, Daniel Suhonen, Felix Antman Debels, Göran Persson, Pär Nuder, Björn Rosengren, Erik Åsbrink, Thomas Östros, Mona Sahlin, Socialdemokraterna ab1234 gp12 ekot dn1234 svd1234
Relaterade artiklar:
- Lindberg har propagerat för militära ingripanden i både Libyen och Syrien på Aftonbladets ledarsida [↩]
Ja Aftonbladet har helt spårat ur sedan Helle Klein lämnade arbetet som chef över ledaravdelningen. Hon var väl också borgerlig i vissa frågor, men jämfört med idag är skillnaden milsvid. Lindberg propagerade för svensk insats i Libyen, han var också på alerten i syrienfrågan, han skrev väl nåt om att det internationella samfundet måste stoppa Assad militärt. Hade han jobbat under tiden före irakkriget så hade han propagerat för det med. Men så är han gift med en EU-parlamentariker också, en tjej som sitter för S. Så det är klart, med den familjeinkomsten så behöver man inte solidarisera sig med dom som har det sämst i samhället.
Juholt uttalade att förlåt-turnén var ett taktiskt misstag då hans frånvaro på Sveavägen 68 lämnade ett vakuum för andra att utnyttja för att sätta dolken i ryggen på honom. På ett sätt är det sympomatiskt för S som parti idag att en ambitiös och landsomfattande påhälsning hos rörelsen tog honom längre i från de som kunde välsigna hans innehav av makten.
[...] skrev jag ett inlägg som frågade om Aftonbladets sossar har försvunnit. Frågan är berättigad, för i samband med den svenska högerglidningen så har (S) flutit med [...]
Jag tror att man krånglar till den här frågan i onödan. Många sossar är helt enkelt i maktbranschen. När de förlorade regeringsmakten 2006 behövdes deras tjänster på annat håll. Att ta legojobb för diverse privata lobbygrupper är förmodligen ett ganska enkelt och odramatiskt beslut för personer som är vana vid att alltid företräda något. Igår regeringen, idag riskkapitalbolagen, i morgon… well, vilka har det bästa erbjudandet?
Mycket talar tyvärr för att du har rätt..