Aftonblasket varnar för ”Pasokifiering”…

3 januari, 2016
By

Igår kräktes jag offentligt på Twitter över Aftonbladet och tidningens sjunkande kvalitet, jag skrev ”Hur är det ens möjligt att Afton-
blasket kan fortsätta att sänka kvalitén år efter år? Har ni sett deras ”TV”?
Det kom givetvis från hjärtat och det stämmer även idag, möjligen vill jag nyansera det lite med att det inte nödvändigtvis gäller tidningens ledarredaktion

Aftonbladet och PASOKIFIERINGKatrine Marçal/AB: ”Under årets första dagar läser vi i tidningarna om de nya ord som har tillkommit under 2015. Språkrådets och Språk-
tidningen har listat dem alla: triggervarning, troll-
fabrik, delningsekonomi och avinvestera. Vilka nyord kan du?

Politiskt saknas dock ett av de viktigaste: ett be-
grepp som letade sig in i det europeiska politiska språket på bred front 2015. Vi använder det inte i Sverige, men så är vi också lite efter. I just detta fall ska dock vi vara glada för denna sak. Ordet yttras nämligen med skälvan av Europas socialdemokrater: PASOKIFIERING.

Det låter som det stavas, men vad betyder det? Pasok är det grekiska socialdemokratiska parti som dominerade sin politiska scen i tre decennier och regerade i 21 år. I dag är partiet näst intill utraderat, de fick 6,3 procent av rösterna i det ­senaste valet. Pasoki-
fiering betyder helt enkelt snabb, plötslig och till synes fullständig kollaps av tidigare helt ­dominerande socialdemokratiskt parti.”

Katrine Marçal brukar ha rätt, och det har hon nu också. Möjligen med tillägget att den processen började långt tidigare här i Sverige, därför borde kanske ordet försvenskas till något som passar vårt land bättre. Av-sossefiering kanske vi borde säga, för det började ju egentligen med Göran Persson och Mona Sahlin följt av den senaste borgerliga regeringen som kallade sig ”Alliansen”.

Håkan Juholt och nu Stefan Löfven var väl snarare dem som partiet hade hoppats skulle vända den nedåtgående trenden, nu blev de istället de som verkligen grundade för fascistpartiets framgångar, en politisk nyordning som vi ännu inte sett slutet av. Det är svårt att skapa ett ord för de politiska stämningar och den tradition som Persson/Sahlin grundlade, men det var där som S började tappa LO-medlemmar i en alltmer accelererande fart.

Idag är det försent att gråta över spilld mjölk, när partiet valde Stefan Löfven till partiledare på grund av hans fackliga meriter så hoppades man väl få tillbaka ett antal av de förlorade LO-medlemmarna som hade övergett S för SD, men så blev det inte. Idag är tyvärr S & MP bara en expeditionsregering före det definitiva övertagandet av regeringsmakten av Alliansen plus SD


i Andra om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

6 Responses to Aftonblasket varnar för ”Pasokifiering”…

  1. Erik on 3 januari, 2016 at 08:03

    Aftonblasklet är ett passande öknamn!

  2. Tomas on 3 januari, 2016 at 10:11

    Vägen är utpekad för ”partiet”, men inte så konstigt då ”partiet” i huvudsak länge varit broileruppfödare, broilers som mer tänker på taktik och sin egen karriär än politiken. ”Partiet” har övergått till att bli en födkrok, för människor som har levt hela sitt avskärmade liv inom partiet. Det är meningslöst med partier som inte har en egen vilja och linje om framtiden. Skit i andra och sköt dig självpolitiken hanteras bättre av alliansen, tom resterna av denna. Men aftonslasket börjar bli rolig att läsa, desperationen växer allt mer på ledarsidan.

    • Jinge on 3 januari, 2016 at 11:51

      Ja den växer av lätt insedda skäl. Det kan inte vara kul att leva på ett företag som snart kommer gå under…

  3. el Persson on 3 januari, 2016 at 18:53

    (s) var ett parti som var idéburet, och som desutom levererade. Idéerna verkar ha tagit slut med Palme, men partiet fortsatte av bara farten på ”gammalt” bränsle, med politiker av gammalt virke.
    Under den långa period som (s)innehade regeringsmakten var en viktig karriärväg i Sverige att via SSU, Bommersvik och så vidare bli politiker eller via det dominerande partiet få anställning i det offentliga. Redan då var partiet dominerat av en nomenklatura, som främst såg sig som förvaltare; de med idéer ansågs vara för våghalsiga, och sorterades bort redan under SSU-tiden, eller sattes på ”tillväxt” i rörelsen närstående verksamheter tills de förstått vad som förväntades av dem. Att världen skulle förändras fanns bara inte.
    Jag håller med om att från, och med, Patron Persson har det bara gått utför. Idéerna har varit slut, och det enda som återstått har varit att förvalta arvet. Men även om ett bra arv kan ge en god grund att stå på för att bygga en framtid, så blir det förslösat om tillräckligt många ser det enbart som en födkrok, med, i detta fall, endast skyldigheten att då och då mässa liturgin.

    Jag vill minnas att jag i en kommentar för några år sedan skrev om just detta, att om inte (s) skaffade sig en vision att förmedla kommer det att sjunka ihop som en misslyckad (s)ufflé, det blir i alla fall inte en (s)uccé. (Jag använde inte en metafor den gången, men jag kunde inte låta bli nu!).

    Visst kan nostalgi vara 3vligt att ägna sig åt när flaskan börjar bli tom, men vore det inte bättre att fundera över hur återfylla den? Om det nu är returglas kan den återfyllas, men även returglas kan behöva kasseras när det gjort sitt. Samma gäller partier. Har de tappat allmänintresse, förutom historiskt och nostalgiskt, så skaffa nya partier att fylla med idéer och visioner.
    Vill minnas att jag skrev att detta är den verkliga utmaningen för vänstern. Det gäller att skaffa ett vänsteralternativ i dagens värld där individualismen blivit alltmer självklar, men samtidigt de flesta, åtminstone i Sverige, ofta ser fördelen med kollektiva lösningar, även om de inte definierar sig som en del av något kollektiv.
    För oss som är födda strax efter kriget kan det kännas märkligt med en framtid utan (s) eller med dem som ett dussinparti, men vad kan vi göra när de sätter krokben för sig själva, knutit ihop vänsterskon med högerskon, och vägrar göra något åt det? Här någonstans finns också skälen till att människor som varit vana vid att lita på att (s) ska visa vägen med fast hand, tar vägen till ett annat lika autoritärt parti.

    • Jinge on 3 januari, 2016 at 21:19

      men även returglas kan behöva kasseras när det gjort sitt. Samma gäller partier. Har de tappat allmänintresse, förutom historiskt och nostalgiskt, så skaffa nya partier att fylla med idéer och visioner.

      Problemet är väl att det inte finns andra idéer och visioner mer än thatcherismen och rasismen, något annat finns knappt…

  4. joakim on 3 januari, 2016 at 22:48

    Det välfärdslösa (s), undrar hur man själva tänker kring detta? Vad var det som gjorde att 45-50% av befolkningen röstade på partiet en gång i urtiden? Välfärd. Pengar i den fattiges plånbok (& det var andra summor än 100 kr). Började inte (s) ”dekadens” med EU-ansökan & de fantasi-rika beskrivningarna om hur EU, med detta, snabbt skulle förvandlas till ett stort folkhem? Fast man nämnde väl inte den eviga & nyttiga massarbetslösheten & den djupblå sovjetunion (med sin skendemokrati i ett låtsas-parlament) som vissa menar ersatte folkhems-tanken med ett aktiebolag där ”fölket” inte var aktieägarna? Och hur blev det med de låga ”EG-priserna” & drömmen om spritförmynderiets slut?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *





Bilderblogg.se använder cookies i syfte att följa upp och förbättra webbplatsens utformning och innehåll. (Gällande EU-lag) mer information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close