Drottninggatan, en lekplats för småglin…

30 januari, 2018
By

Jag är uppväxt något hundratal meter från Drottninggatan, den går ju upp genom centrala staden upp till Vasastan där jag tillbringade mina första femton år. Det innebar att terrordådet som Rakhmat Akilov genomförde i april månad 2017 berörde mig djupt även på ett personligt plan.

DrottninggatanVi som var småungar på femtiotalet använde vindarna på Drottninggatans norra delar som ett personligt äventyrsland, vi passerade in och ut på vindarna genom fastigheternas takluckor, och vi kände till fler adresser som hade ett dåligt s.k. skalskydd, och kom man in på en vind så kom man in på alla kvarterets vindar. Man gick upp på taken genom en taklucka, knallade vidare till nästa fastighet där man gick in, efter att ha spanat så att ingen vuxen såg oss.

Vi kände oss ”busiga” men gjorde oss aldrig skyldiga till någon skadegörelse, och då vi händelsevis ertappades så var vi slipade nog för att låtsas som vi just hade avslutat ett ärende uppe på vinden. Vi gjorde det för spänningens skull, det var väl ett slags äventyr att besöka fastigheterna. Och framför allt, det var spännande att nyttja taken som våra privata vandringsvägar. På ett par vindar så fanns det betydande konstsamlingar, men främst handlade det om gamla möbler, lådvis med böcker och annat som det av olika anledningar inte fanns utrymme till i lägenheter eller i de olika kontor och affärer som hade lokaler i husen.

Idag så har jag svårt att beskriva känslan, våra cowboy- och indianlekar, vi busiga smågrabbars lekplats har blivit en plats som för alltid kommer att förknippas med ett allvarligt terrorbrott, ett vansinnesdåd. Jag har väldigt svårt att koppla ihop våra minnen från tidigt femtiotal med den faktiska verkligheten från i fjol. Jag hade betydligt hellre bara kommit ihåg våra små busäventyr


i


Tags: , , , , , , , , , , ,

7 Responses to Drottninggatan, en lekplats för småglin…

  1. Sven on 30 januari, 2018 at 12:50

    Så kan det gå med barndomsminnen. Jag minns främst ett benbrott när jag var tolv… 🙁 Uppväxt på landet utan spännande vindskontor. 🙂

    • Jinge on 30 januari, 2018 at 12:58

      Jag bröt benet först som 14-åring.. 🙂

  2. Max C on 30 januari, 2018 at 14:56

    Vilken skola gick du i?

    • Jinge on 30 januari, 2018 at 15:28

      Adolf Fredrik + Engelbretsskolan

  3. joakim on 30 januari, 2018 at 17:43

    I min egen gamla släkt lär det ha funnits en skarprättare. Han bjöd på andra juridiska konsekvenser än hotell-fängelser & dyr mat. Vilket givetvis var fruktansvärt! Oh, så hemskt..

    • Jinge on 30 januari, 2018 at 19:04

      Fy fasen. När var det? 1700-talet?

      • joakim on 30 januari, 2018 at 19:28

        Vet inte exakt, bara att det var i svunna tider. (hört det av släktingar).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *





Bilderblogg.se använder cookies i syfte att följa upp och förbättra webbplatsens utformning och innehåll. (Gällande EU-lag) mer information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close