Idag ska jag forska om gamla ”Råttis”…

14 juni, 2018
By

RåttisJag har nämnt ”Råttis” i Observatorielunden ett antal gånger, men när jag har frågat runt om detta råttis så har jag mötts av oförstående miner, ända till för något år sedan då en person klickade på kontaktknappen och frågade om jag var den ”Jan-Inge” som han utforskade vindarna på Drottninggatan med som liten parvel i början av 50-talet. Och det var det… 🙂
Råttis, lekparken i Obsan”Råttis” var det gamla hus på Saltmätargatans förlängning in i Observatorielunden, det var själva huset som kallades för råttis på grund av den rikliga förekomsten av välväxta råttor. Är man uppe en tidig sommarmorgon så kan man få se råttor som är lika stora som en ordinär tax. Nu är det ju redan extremt gott om gnagare i Vasastan, men det beror ju mer på ett fotbollslag från Solna, men vill man se feta råttor så ska man definitivt bege sig till huset på bilden under dygnets mörkare timmar.

För några år sedan gjorde jag just det, bara för råttornas skull. Jag hade tänkt fotografera en riktigt stor råtta i slänten och tittade in mellan huset (nu lekpark) och en mur. När mina ögon hade vant sig vid mörkret så hoppade jag baklänges i pur förskräckelse, det var en mycket stor råtta bara några centimeter från mina tår, jag blev så chockad att jag inte ens kom mig för att fotografera eländet.

Råttis var känt som ett tillhåll. Det var riktigt gammalt och det ursprungliga huset var från 1700-talet (Bild 2). Tidigare Råttisså var det en bondgård men på 1800-talet blev det en åkare Normans gård. Och Saltmätargatans förlängning, var kanske inte något slags Östermalm precis. Enligt en vanligtvis välunderrättad källa var en av råttisgängets mer framträdande personer en numera känd kriminologiprofessor som lär ha bott i närheten. Bilden t.v från Stockholmskallan.

Orsaken till att jag minns Råttis var att jag och mina kamrater inte vågade gå ner till huset när vi var små. Det räckte med att titta på huset uppe från Observatorielunden. Det var läskiga typer som hängde på Råttis, stora ungar som säkert var 12-13 år gamla. Efter branden som jag nämnde tidigare, så beslöt man att bygga upp gården igen. Det gjorde man och det finns beskrivet på Stockholms-
källan.se, där man kan hitta mängder med bilder på

Biblioteketdet Stockholm som inte längre finns. Numera är jag inte rädd för barn i 11-12-årsåldern, samtidigt så har jag själv kommit upp i en ålder där intres-
set för det gamla Stockholm ökar för varje dag som går.

Kanske handlar det om en luguber sinnesstäm-
stämning som dyker upp mellan varven när jag tänker på mina barndomsår, en sorts saknad efter de år som man bara lekte. Men jag vet inte, jag har nästan bara positiva minnen från min uppväxt i Vasastan. Visst fick brandkåren fiska upp några av oss ungar (bland annat undertecknad) från branten ner mot Sveavägen på vintern när somliga hade åkt kana på ändalykten och krockat med det staket som Stockholm Stad satt upp för att hindra småglin ägna sig åt det livsfarliga nöjet. Jag vet inte. Men till höger visar jag platsen där jag ska rota i diverse böcker, den ligger i närheten kan jag avslöja (Ompostad och nyredigerad 14/6 2018)

Tags: , , , , , , , , , , ,

3 Responses to Idag ska jag forska om gamla ”Råttis”…

  1. Martin on 12 juni, 2018 at 09:32

    Min pappa är väl i samma ålder som du, han har berättat om det där stället, han har dessutom pratat om Spökparken som ju ligger i närheten. 🙂

  2. Åke Fredrikson on 12 juni, 2018 at 18:07

    Hur kommer det sig att du har nördat in dig på Vasastan? Det sägs f.ö. idag att stadsdelen har de allra dyraste bostadsrätterna, priserna är högre än på Östermalm tom…

    • Jinge on 12 juni, 2018 at 19:05

      Födsel och ohejdad vana. Har växt upp där upp till tonåren, är känslomässigt bunden till stadsdelen. Har gått i skola där några år innan jag flyttades till Engelbrektsskolan med en massa andra ungar från Vasastan. Det var mina hemkvarter, där jag växte upp. Sådant sätter sina spår. Ja bostadsrätterna är svindyra, det anses väl vara attraktivt boende. De handlar väl om rötter även om jag inte haft någon kontakt med gamla kompisar annat än undantagsvis. En skvätt nostalgi oxo antagligen. Jag har varit i skolan ett antal gånger och kollat in, men det har ju oxo en koppling till att jag gillar att vara ute och promenera, kolla in, och ibland fotografera. MITT Vasastan kommer aldrig tillbaka, men det är lustfyllt att knalla omkring där. Nostalgi är bitvis riktigt njutbart… 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.




Bilderblogg.se använder cookies i syfte att följa upp och förbättra webbplatsens utformning och innehåll. (Gällande EU-lag) mer information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close