Idag så har jag varit iväg på en avstickare till Uppsala, närmare bestämt gamla Uppsala med dess kungahögar och den vackra gamla kyrkan. Ett par av högarna är utgrävda, där fanns gravar från 300-talet och något hundratal år framåt. Fast det största intrycket på mig gjorde Uppsala gamla kyrka som blev domkyrka 1164 i Sveriges första ärkestift. Det är en underbart vacker kyrka, invändigt dekorerad av Albertus Pictor och hans måleriverkstad.

Tyvärr så kalkade man över Pictors utsmyckningar på 1700-talet och idag kan man bara ana dem. Det är tråkigt, framförallt sett utifrån det faktum att det är en mycket vacker medeltida kyrka som faktiskt spelar en viss roll i vår svenska historia. Själv vill jag återvända dit någon mulen dag på senhösten då löven har fallit från träden.

Eftersom jag inte tror på vare sig tomtar, troll eller andra väsen som Jahve, Allah eller Gud så firar jag gärna blot i glada vänner lag. Och vilken plats är mer lämpad för ett midvinterblot än trakten runt vår mest kända hedniska offerplats. Man behöver ju inte tro på skrönorna som gör gällande att man hängde hästar i träden under bloten, för egen del räcker det att offra en sillstrumpa och en korvbit. Gudarna är nog inte nödbedda.

Kyrkan ligger nu inbäddad i grönska, det är så att man knappt ser den, men under blotnätter så vaktar säkert kyrkans anställda så att inga asatroende ska ställa till med något, men är man inte hemfallen åt några religioner så kan man säkert nöja sig med at täta en bit mat på det mycket närbelägna Odinsborg, sjuttiofem meter, som såvitt jag förstår är en restaurant.
i Andra om: Uppsala högar, Gravar, Uppsala gamla kyrka, Medeltidskyrka, Hednisk offerplats, Kungagravar, Svearnas rike, Blot, Midvinterblot, Albertus Pictor, Fornminne ab1 gp sr svd dn




”offra en sillstrumpa”?
Du menar väl sillrumpa, eller sillsvans.
Det är möjligt att du har rätt, men jag har alltid uppfattat uttrycket som att det var en hel filé av en sill, alltså halva sillen och inte en rumpa..
[...] Bloggat: Jinges bilderblogg.se [...]