Jag är själv född och uppväxt i Stockholm, men det blir bara mindre och mindre kvar av den stad jag minns från min barndom. Visst, nu kan man beskylla mig för att vara en gnällig gammal gubbe, men jag tog senast igår upp ett exempel på det pågående lustmordet på vår huvudstad.
Ser man på bilden så är det en del som saknas. Är det någon som ser kanalen som gick där det nu är motorväg? Inte ens Stockholms Central-
station syns, det som däremot syns med besked är Stockholm Waterfront, detta arkitektoniska missfoster som har tillåtits breda ut sig och ändra Stockholms siluett. Besökarna i staden hade förr massor att fotografera i stadens centrala delar, nu är det bara vi gamlingar som ser att det vi tidigare kunde se, inte längre syns..
i Andra om: Stockholm, Centralen, Klara, Stockholm Waterfront, Alliansen, Politik, Turism, Miljö, Kultur, Dagens bild ab123 gp12 svd123 dn123
Relaterade artiklar:
Mycket intressant reflektion. Man vill ju ofta ”manifestera tiden” och hitta ”unika uttryck”. (Att tiden mest är spekulation och dåligt omdöme kunde man ju hellre manifestera i bokform, eller möjligen tidskrift ;)
De unika uttrycken är ju inte alls unika, utan mest banala. Klumpiga och grova. Och hur stora (pampiga?) byggnaderna än blir så är de ändå fjuttiga i ett internationellt perspektiv. Vad som istället händer är ju precis som du skriver, de skymmer. De förminskar. Och de tar bort. Det som verkligen är unikt. Det som har tillhört ”oss” i någon mening genom historien. De äldre byggnaderna som de flesta ändå ser värdet av, de syns allt mindre. Den atmosfär och de kvaliteter i gaturummet som de skapar, den förminskas, och rentav försvinner.
När man nu färdas mot södermalm från Nynäshamn/Handen hållet med bil eller buss, och passerar globen, exempelvis, så syns den knappast längre bakom den nya sportarenan. Och så där blir det med det mesta. En ansamling byggklossar bara. Staplade lite hursomhelst. Där enda kvaliteten är storleken, och med den också ofta yteffektiviteten. (Fast det gäller ju inte heller alltid, många nybyggen vill ha helt omotiverade stora kyrkhöga receptions salar eller foajéer). Och inte minst så förminskas människan i sammanhanget. Det hela är egentligen rätt tragiskt, även för de som inte bara ser det nostalgiskt.
Utsikten är deprimerande på sitt sätt. Den blir ju dessutom tämligen spektakulär med ett sådant perspektiv som det aktuella. Häftig bild på en sjuk stad.
Jovisst, det är många som börjar gnälla och tala om bättre förr så fort de blir paschisar;-) Och så lär det ju alltid ha varit. Men nu är det sant, det är skillnaden mot tidigare!
Personligen tycker jag nog att plockepinnhuset på lite avstånd kan ha ett visst underhållningsvärde. De stora svarta boxarna alldeles bakom ser däremot rent för jäv%”¤a ut, därför att de är fullständigt felproportionerade. Hade de varit 3-4 gånger så höga är jag övertygad om att det sett bättre ut. Skymningseffekten finns förvisso men högre höjd hade ju iofs inte skymt mer, allt gammalt är ju redan försatt ur bild. Bäst hade naturligtvis varit att inte bygga sönder området alls.
Sedan kan man ju diskutera vad stan vill vara. Ska man vara en stor stad då måste man ju ta de konsekvenser det innebär, om nu invånarna vill ha en storstad. Stockholm vill ju vara stor, men vill samtidigt egentligen inte det. Då blir det sådana här kulturkrockar mellan det gamla och det nya, som inte bla pga besparingsskäl kan tillåtas vara så gediget och utsmyckat som det gamla. Dessutom gör man i sin iver att inte bygga sönder det gamla, fast man gör det i alla fall, misstaget att breda ut staden så att situationen mer och mer liknar en amerikansk bilstad, dvs det blir så långt mellan delarna av stan att ett ständigt trafikkaos uppstår.
Det här med ful arkitektur är ju iofs inget nytt, se hur det blev när gamla Klara revs och vi fick de nya husen där som är fullständigt feldimensionerade. De blir så fula de är därför att basen och höjdens proportioner är fel. Hade de byggts 5-6 gånger så höga hade det området oxo fått en helt annan prägel. Alternativt att man byggt ett flertal mindre och varierade hus med nuvarande höjd, då hade det kunnat se OK ut. Men nu, katastrof.
Det är ju lite märkligt att det ska behöva bli så här när vi har ett land vars yta till stora delar är beboelig. Jmfr med exv Japan vars yta är något mindre än Sverige och beboelig areal bara ca 1/3, där finns det över 130 milj pax, vi är drygt 9. Huvudstaden Tokyo har fler invånare än hela svedala. Varför ska då alla envisas med att tränga ihop sig i en stad som är planerad för en i storstadssammanhang liten befolkning, istället för att bygga en ny storstad att trängas i där man kan bygga futuristiska kolossala lådformationer utan att sabba något av det som hängt med länge? För så mycket tror jag man begriper av nutiden att bygga något i gammal stil, det går inte?
Fö känner jag på mig att UFOt på Operans tak förbereder sig för en take off inom en inte alltför avlägsen framtid…
I sig är denna ”vandalism” av svenska stadskärnor inte något som bara är begränsat till ”huvudkommunen”. En promenad i de centrala delar av nästan vilken svensk tätort/stad ger samma dystra bild. Mitt egen hemstad Uppsala har ett, med få undantag, ”steriliserat” centrum dominerat av 60 – 90-tals glas och betong. Såg en gång en karta där den nya bebyggelsen i centrum markerats med en röd rasrtrering. Denna karta gav snarast ett intryck att ”främmande makt” lagt en ”bombmatta” över de centrala delarna av staden.
Som en liten poäng kan jag berätta att en vän som invandrat från ett svårt krigshärjat land förvånat undrade när kriget slutade.
Som en liten poäng kan jag berätta att en vän som invandrat från ett svårt krigshärjat land förvånat undrade när kriget slutade.
Ja du ser.. Du kunde ha berättat att det fortfarande pågår i hela landet. Jag var i Uppsala bara för nån månad sedan och – jag kände inte igen mig..
När du nämner folk som kommer hit från andra länder och förundras över utvecklingen så kommer jag att tänka på flera av de krigshärjade länderna i europa, som länge hade synliga spår efter kriget. När de började få lite bättre ekonomi så startade man omedelbart ambitiösa renoveringar av risiga byggnader. Och de gjordes på det gamla sättet. Med massor av hantverkare överallt. T om för bara 10 år sedan så var det vanligt med den typen av upprustningar. Ringmuren runt Nurnberg, fullt med hanteverkare som murade upp den och lagade, på äldre vis. Många orter i Polen och Tjeckien hade massvis av hantverkare som kryllade runt i gränderna och på fasaderna. T om helt förstörda fasadpartier återuppbyggdes i full detaljering med stuckatur, puts och listverk. Gamla balkonger med förfallna konsoller och gjutjärn återsattes i originalskick. Och allt detta i stora volymer. Medan vi här hemma river ner och klossar igen våra centrum lite överallt.
Tyvärr så tror jag de krigshärjade länderna i europa nu är inne i en andra våg av byggnation och investeringar. Som mer liknar den vi har. Spekulation och snabba vinster med förakt för några folkliga eller kulturella värden. Internationella arkitektbyråer som letar efter lekplatser med exploaterings ytor som de kan förhäva sig på. Och okunniga, okänsliga politiker som inte begriper sammanhang och kultur. Vilka lätt kan utnyttjas. (Tänker inte minst på stockholms centern, men de är ju inte unika alls). Runt om i baltikum så bygger de svenska bankerna exempelvis upp fyrkantiga glasklossar i gamla centrum, utan känsla alls. Eller ännu värre, restaurerar gamla palats på modernt vis, med modernt material och okänslig design och skyltning som lyser ”här bestämmer de svenska värderingarna och pengarna”. Trist och respektlöst.
Här har vi ju ett aktuellt projekt – Slussen. Isf att renovera den till Mint Condition för en miljard, så ska man bygga en motorväg för 18-20 miljarder och glashus av olika storlek och utseende..
Ja precis. Det är verkligen sorgligt, på det viset att det inte ens ekonomiskt behöver vara försvarbart. Ofta är det istället riktigt tokigt på alla plan. Både ekonomiskt, arkitektoniskt, ”historiskt” och strukturellt.
Min teori är att det ofta går av bara farten. Låter helt stolligt förstås, men ”minsta motståndets lag” eller bekvämlighet vinner ofta. Det som ligger i ”utvecklingens riktning” helt enkelt. Ibland borde man tillåta sig att bara stanna upp, se sig omkring, och ställa sig frågan: ”Är det här verkligen nödvändigt?” Men det krävs ofta väldigt mycket av den som tillsynes ”bromsar utvecklingen”. (Även om det inte är fallet, utan man bara kräver mer kvalitet av utvecklingen).
Vilket ju blir speciellt betänkligt när man inte ens har råd med skolböcker till barnen, en god vård för alla etc. Men bokstavligt att slänga pengarna i sjön som med Slussen går bra.
De enda som är för rivning/utbyggnad är väl de arkitektkontor och konsulter som tjänar pengar på hysterin, vet inte med Winby eller nåt liknande heter ett at företagen som har många moderata politiker på sin lönelista…
Nej, tyvärr så är det inte riktigt entydligt så. Det är väldigt få som kräver hög arkitektonisk och byggmässig kvalitet. Och förstår värdet av dels befintliga kvaliteter och dels påverkan av klumpiga nybyggen. Det har gått så långt att de som specifikt har till uppgift att bevaka kvalitetsvärden inte heller längre riktigt vet vad det innebär, och än mindre möter något gehör från politiker.
Men du kan ha en poäng i att olika intressen sammansmälter på ett samhällsonyttigt och omoraliskt vis. Det håller jag i så fall med om. Politiker, tjänstemän, spekulanter tränger ihop sig välvilligt i samma båt. Där dessutom vissa har privatekonomiska intressen. Politikerna har också en tendens att automatiskt gynna stora fabriksliknande ritningskontor och entreprenörer ”på löpande band”. Vilket bidrar till ett ömsesidigt och osunt beroende. De politiska och spekulativa intressena blir olika fingar på samma hand, och det finns ingen som kan säga emot.
Vad sedan ”folk” tycker är närmast skrattretande ointressant. Ett irritationsmoment bara. De motkrafter som finns anses då reaktionära, nostalgiska, utvecklingsfientliga eller något annat bakåtsträvande. Och det nästan oavsett hur kritiken ser ut. (Ibland är beskyllningrna t om rättvisa).
Men min mening är att det nu har gått så långt att det som återstår att värna, är i en sådan minoritet att det inte längre orkar bära fram de ursprungliga kvaliteterna i stadsrummet. Utan det blir alltmer uppenbart att man får inrikta sig på några punktvisa enklaver av ”särskilt värdefull bebyggelse”. Och att man inte i det stora hela upptäcker den här förlusten förrän långt efter att det är försent.
Och visst kan det kännas hisnande med alla pengar i mångmiljardklassen som satsas oblygt på jätteprojekt med osäker framtid när äldrevården bjuder på torftig mikromat, osv. Det är hisnande. Man kunde ju istället hållet projekten småskaligare och inte låst in så enorma summor i dem, vilket tvingar fram ett fåtal aktörer och en storskalig girighet på avkastningen.
Erik
0 godkända
erik2323@yahoo.se
IP 46.59.11.33
Orsaken till 0 inlägg godkända är att du är fejk rakt igenom från början till slut. Att lobba för arkitektfirmorna och byggindustrin är otroligt lågt..
Försvinn från denna blogg tills du törs använda ditt riktiga namn och en fungerande mejladress.
Ni som arbetar på Yimby.se är bara allt för sorgliga !!
/ Jinge
Yimby fungerar som en lobbyorganisation för arkitektbyråerna och byggindustrin, det är precis min uppfattning också. De lobbar mot politikerna och stödjer storskaliga ”banbrytande” projekt. De låtsas vara en opolitisk och neutral framåtsträvande organisation i allmänhetens intresse. Som bara vill öka kvaliteten på bygganden i staden. Huruvida de är betalda av byggindustrin direkt, eller bara värnar om sina egna kärriärer rent allmänt törs jag inte säga. Men i praktiken blir deras insatser hela tiden ett stöd för spekulanterna och de lättledda politikerna. De strukturella fel som finns inbyggda i hela byggsektorn kritiseras aldrig. Och de ”kvalitativa önskemål” som man ibland förfäktar, de går aldrig igenom. Utan resultatet blir ett storskaligt hänsynslöst spekulativt kortsiktigt utnyttjande. Av det som ändå måste sägas vara våra gemensamma värden. (Även om vi inte kan bo i alla vackra byggnader, så kan vi ändå uppskatta miljöerna som de skapar).
Att bygga städer och hus och mellanrum med stor grad av hantverks skicklighet och känsla, med generöst inslag av humanistiska principer är en slags kompensation för att man får inkräkta i våra liv, med sina byggnader. Struntar man helt i det och bara räknar avkastnings möjligheter så får vi ett torftigare samhälle. Även om vissa får mer pengar på vägen.
Och lita på att det finns pengar här. Enorma pengar för att baktala de ”mänskliga värdena” på alla vis. Och lobba för hänsynslösheten.