Ibland sliter jag med frågan, frågan om att redigera eller inte redigera en bild. Den här bilden är tagen här i Haninge, på vägen mellan Hemfosa och gamla väg 73. Jag vet inte vad det är för hus, det ser ut som ett uthus eller gammalt utedass men jag har inte undersökt vilket. Men bilden ser i alla händelser somrig ut.
Men jag funderade både en och två minuter på om jag skulle lätta upp de skuggiga partierna, den skugga som faller från trädet till höger om huset. Jag kan tänka mig göra det eftersom kontrasterna blir så skarpa, dessutom så tror jag mig om att kunna göra det utan att det syns. Synpunkter?
i Andra om: Hemfosa, Haninge, Sorunda, Landfjärden, Väg 73, Dagens bild, Bildredigering, Sommar, Kontrast, Ljus
Relaterade artiklar:
Jag har inte alls några problem med igensotade skuggor. Det är nog en kvarleva sedan dia-tiden då man exponerade efter de ljusa partierna och lät skuggorna sota igen. Däremot har jag stora problem med att bilden generellt är för ljus med urblekta färger. Dessutom tycker jag det finns en blå ton i bilden.
En snabb redigering av bilden enligt min smak blir så här http://www.magnus.burgsvik.se/files/2somrigt.jpg
Jag tycker inte att jag ser den blå tonen? Men sign ”Besviken” skickade mig en bild med rödton, jag gjorde en likadan men ”spetsade” den lite. Lyckat kan jag tycka, men min är lite föör mycket.. :-)
Din variant är FÖR grön tycker jag..
Det där med färgstick är ett helvete tycker jag. Jag har en ganska dyr skärm (NEC2690wxui2) kalibrerad med en Spyder3 med mjukvaran Argyll. Sedan har jag en billig bärbar dator kalibrerad med samma prylar. Båda skärmarna hamnar inom en accepterad felmarginal när jag mäter dem. Men trots det skiljer det en hel del vad gäller konstrastomfång m.m. Så det där med kalibrering är jag inte så väldigt övertygad om att det funkar i praktiken d.v.s. att alla kalibrerade skärmar visar bilder lika dant.
Sedan är det ögonen som är nästa felkälla. Jag hatar verkligen att hålla på med bilder i datorn. För det man tycker ser ok ut kan vid en jämförelse, med en alternativ version av samma bild, ha ett kraftigt färgstick som man inte ser eftersom ögat anpassar sig till att se bilden naturligt – precis som ögat anpassar sig till olika ljuskällor.
Lite skämtsamt vill jag fastslå: Tacka vet jag den analoga tiden med diafilm.
Då hade man det stora nöjet vid tagningsögonblicket sedan var bilden klar och den fick bli lite si-så-där vad gäller färgstick. Nu i den digitala världen njuter jag fortfarande av tagningsögonblicket men hatar beslutsvåndan (valfriheten) framför dataskärmen.
Ja ögat ”anpassar” sig tyvärr. Jag brukar neutralisera bilden genom PSP:s automatfunktion, efter det vill jag gärna göra så lite som möjligt. Men ska sanningen fram så är livet behändigare idag. Det känns befriande att slippa allt slaskande med kemikalier..
Kan inte bilden bli en aning platt om skuggan ljusas upp? Vad händer om du minskar kontrasten?
Kunde iofs vara kul att få jämföra ursprungsbilden med en upplättad skuggaversion
Ursprungsbilden är mer vattnig..
Jag tycker att den undre bilden ser lätt surrealistisk ut med sina färger. Den övre ser somrig ut och lagom kontrast.
Man kan sträcka färgmanipulation hur långt som helst. Jag vred på alla kranar och de flesta varianterna blev helt absurda.. :-)
Hm, ur vilket perspektiv undrar du om att mixtra med bilden? Det tekniska eller det etiska?
Egentligen bägge..
Aha, då är jag med. I så fall skulle jag kunna tänka mig att man, beträffande det tekniska, ju kan dra en parallell till exv Christer Strömholm eller egentligen många av de fotografer som arbetade på den analoga tiden. Det var ju väldigt vanligt att det grejades i mörkrum på olika sätt. Den senaste tiden har en Strömholmsk bild med en massa instruktioner, om olika delar av bilden som ska trixas med, till kopisten cirkulerat som reklam i bladen. I sådana fall har man nog sett det som närmast naturligt att ‘justera’ delar av bilden, delvis på grund av att det inte gått att fånga verkligheten till hundra procent på film, som inte kan återge alla nyanser mellan svart o vitt, eller att man velat ‘förbättra’. Så vitt jag vet är det inget man opponerat sig emot utan tvärtom. När vi nu är inne i den digitala verkligheten gäller väl egentligen samma förutsättningar, med den skillnaden att man dels kan diskutera digital vs analog med för och nackdelar dels de möjligheter eller snarare förenklingar av arbetsteknik som digitalt kan erbjuda.
Sedan det etiska och där kommer man osökt in på området terjning. Lägga till eller dra ifrån detaljer, i synnerhet utan att redovisa vad tycker jag är fel. Det behöver nog inte ens diskuteras eftersom minsta lilla barn inser hur det kan vara ett farligt sätt att redovisa en felaktig verklighet. Det slitna uttrycket ‘En bild säger mer än tusen ord’ ligger nära till hands att tänka på. För den som vill pådyvla sin omgivning en bild av tingens ordning är då terjningen ett ypperligt redskap, idag ytterligt lätt att tillämpa och skickligt gjort i det närmaste omöjligt att upptäcka för i synnerhet ett otränat öga.
Sedan finns oxo den tredje ingrediensen, att man manipulerar motivet redan innan bilden är tagen. Dvs sminkar modellen, bygger upp en miljö, ljussätter/väntar på rätt väder etc. Frågan blir väl egentligen då vad skillnaden är på att manipulera bilden innan den är tagen och efter att den är tagen.
Kanske blir frågan, konstfoto resp dokumentärfoto samt olika andra former?! Och, då undrar jag om inte egentligen den dokumentära bilden åtminstone är tänkt att redovisa en ‘sann’ bild med de begränsningar mediet har under det att konst o de andra typerna kan tänkas vara kandidater för mer eller mindre retusch o manipulering?
Så egentligen kanske man oxo skulle ställa frågan, hur ville du presentera dasset? Som en ögonblicksbild ur levande livet eller en fin somrig bild ur ett idealperspktiv alternativt ett konstfoto som inte självklart beskriver verkligheten?
Du tangerar massor av delfrågor helt utanför min fråga. Jag tänkte bara på den här bilden specifikt, Själv tycker jag att man kan, och ofta bör, göra som vid framkallning av svartvit film, man lättar upp här, och tonar ner där. Jag har definitivt inga problem med det. Har andra problem med det så kan de hoppa och sk##ta.. :-P
Hade jag lagt in ett djur, dvs terjat, så hade det oxo varit ok på min blogg om jag BERÄTTAT det för läsarna. Visst vore det kul om en ÄLG tittade fram bakom ett träd? Lätt att ordna, men personligen så skulle jag inte gjort på det sättet. Jag HAR terjat bilder, men alltid berättat det. Det är dessutom himla kul.
Möjligen skulle jag uppnå det jag eftersträvade om jag lade ut själva bilden helt obeskuren i obearbetat skick. Jag har fått se tre varianter på bilden men två av dem som grejsat ville inte dela med sig till er andra med sitt photoshoppande vilket jag tycker är – färglöst. Man kan ju mejla bilden till mig eller sända den via kontaktformuläret. Det som är intressant är oxo hur man bearbetar bildens färger. Jag ska skriva om en bok endera dagen, en bok där jag tycker att man har gått alltför hårt fram med vissa bilder. För trots konsttryckpapper så har man överdrivit färgerna, i vissa bilder nästan så det sticker i ögonen.
Själv har jag inga problem med att rensa bort ovidkommande föremål/personer med gör det ändå mycket sällan. Bilden på utedasset, eller vad det är, har vissa bildmässiga kvaliteter just för somrigheten och det jag egentligen var ute efter var spegling på färgbalansen och kontrasten.
Sorry, jag blev kanske lite för till mig i trasorna… Men, jag tycker att det är intressant att diskutera just vad som är ok och inte när det gäller bilder, och uppenbarligen har vi en del liknande tankegångar beträffande det känns det som.
Sedan detta med terjning, med de förutsättningar du anger, där kan man ju även tänka sig att gå ett steg vidare. Ska bilden vara så tilltalande som möjligt, så rättvisande som möjligt eller kanske tom fantasifylld? Du har tidigare funderat över pratbubblor till ekorrar. Den nu aktuella bilden skulle kunna utökas med en interjad (kan man använda ordet så?) älg. Men varför inte en zebra, giraff eller annat exotisk som tittar fram bakom dasset?
Om jag förstått det rätt så innebär terjning att man mekar in eller ut detaljer på ett sätt som ser omanipulerat ut, vilket är möjligt tekniskt. Men om man placerar någonting på helt fel plats så skickligt att det faktiskt ser rätt ut fast det är fel, är det en terjning? Zebran eller giraffen i detta fall alltså?!
Men varför inte en zebra, giraff eller annat exotisk som tittar fram bakom dasset?
Det vore kul.. :-)
En så uppenbar manipulation skulle dock sänka bilden, dessutom skulle folk stirra på djuret som inte hör hemma i den miljön. En älg, ja men då blir det bildförfalskning. Zebra=humor..