Att Slussen har fått stå och förfalla, ja man har inte ens sopat där eller tvättat bort klotter, ja det vet alla som från och till haft vägarna förbi. Samma öde har drabbat Lindgården på Djurgården, en av relativt få byggnader som stått kvar sedan Stockholms-
utställningen 1930.
Först så talades det om att husets ägare ville riva och göra ett hotell av det hela, men Stockholmarna ville ha kvar byggnaden och att den skulle renoveras. Hur det sett ut i praktiken syns på den övre bilden, och hur det är på väg att gå syns på den undre. När inte stockholmspolitikerna ville följa folkviljan så beviljades rivningstil-
lstånd, själv så undrar jag vilka det är som har valt dessa politiker? Fastighets- och tomtägarna i staden? Det är nämligen i deras intres-
sen politikerna agerar, det är bara att se den hemska Stockholm Waterfront som jag har skrivit om tidigare.
Det senaste ryktet är att man ska göra ett ABBA-museum på platsen, antagligen ett trick från ägarna som ska göra kommun-
innevånarna mer vänligt stämda inför den vackra Lindgårdens ersättare. I själva verket så blir det ett litet museum, fast två trappor ned, och resten, allt som syns från marknivån lär bli hotell och restaurang.
Men som sagt, nästa gång du ser en plats förslummas så kan det vara bra att komma ihåg både Slussen och Lindgården. För då har ”näringslivet” i staden andra planer, då ska det tjänas stora sedel-
buntar, och vad folk som bor och lever i staden tycker om den saken struntar man givetvis i.
(Bilden från bygget togs idag 10.25)
(En bild från ungefär samma vinkel men från cirka tio meter längre avstånd..)
i Andra om: Lindgården, Restaurant, ABBA-museum, Politik, Politiker, Stockholm, Stockholmiana, Stockholmsutställningen, Demokrati, Politik, Kultur, Dagens bild, Historia, Djurgården dn1234 ab123 svd12 sr
Relaterade artiklar:
Politiker gör på det sättet, blir de valda så tror de att de är valda att besluta vad som helst. att de är klokare än sina väljare, och det gäller alla politiker oavsett partifärg.
Det är väl ungefär som den där förtätningsdebatten. I den debatten hävdas ständigt att centrala Stockholm är tvunget att byggas tätare och ”på höjden” för att vanligt folk ska kunna få chansen att bo där. Men det debatten egentligen gäller är aldrig nya bostäder – utan lyxiga kontor, myndighetsskrytbyggen, köpcentra och hotell. I den mån det någon gång verkligen rör sig om föreslaget bostadsbyggande är det alltid exklusiva vindsvåningar för de allra rikaste.
Det vill säga, sådant som betalar sig.
Frågan om vilka Stockholms politiker i själva verket företräder tycker jag därmed är besvarad. Det finns ju faktiskt en politisk idé som går ut på att ekonomisk tillväxt ska skapas genom att tokbygga i storstadskärnorna. Givetvis inte för vanligt folk eftersom det aldrig kan ge nödvändig lönsamhet i förhållande till de redan skyhöga tomtpriserna, etc. Men för att idén ska vara genomförbar måste man lura i folk att det för deras skull det byggs.
Problemet med det här är ingalunda bara raserade gamla stadsmiljöer och kulturbyggnader. Ännu värre är att idén förutsätter en utarmning av resten av Sverige.