För något år sedan, sent i december, så hade det samlats ovanligt många kameraförsedda individer på järnvägsstationen i Handen, själv så undrade jag vad som var på gång, men det visade sig snart.
Det var Nynäshamns Järnvägsmuseum som var ute och motionerade ett lok och ett antal vagnar. Själv har jag minnen från tidigt femtiotal när vi ibland åkte tåg till Tungelsta. Mina föräldrar hade skaffat ett sommarhus och Tungelsta var den närmaste stationen. Då var Nynäsbanan elektrifierad men det hände att ångtåg var ute på banan också. Man hade nämligen ett stort antal ånglok kvar efter kriget av beredskapsskäl.
Säkerligen var loket på bilden ett av dessa. De som är unga idag har knappast sett ett ånglok i verkligheten, möjligen har de sett något i en gammal film men faktum är att man ska se dem i verkligheten. Det är ett mycket ovanligt ljud, särskilt för oss som har vant oss vid hur pendeltågen låter, och mycket kan man säga om dem, men pendeltågen frustar inte.
Nynäshamns Järnvägsmuseum brukar ta ut ett ånglok och ett antal gamla vagnar varje år, dessutom så låter man folk lösa biljett och åka med, något som jag själv ska göra nästa gång de ska ha en sådan aktivitet. Den förra blogg-
posten visade en bild från föreningens spårområde, ett ställe som jag ska återkomma till då föreningen som driver museet släpper in nyfikna som undertecknad..
När jag var på platsen igår så såg jag nyutlagda spår, det verkar som om man ska bygga en rundbana så att man kan vända t.ex. lok, antagligen skulle det bli för dyrt att bygga en vändskiva. En annan sak som brukar vara ett bekymmer för föreningar som den som driver järnvägsmuseet är åter-
växten. Det brukar vara gamla gubbar som undertecknad som aktiverar sig i sådan verksamhet, men lokföraren på bilden ser betydligt yngre ut, vi får väl ta det som ett bevis på att man har även yngre medlemmar.
Samtidigt så är han antagligen ”en riktig” lokförare, för annars skulle han knappast få trafikera en bana med tät pendeltågstrafik som den mellan Stockholm och Nynäshamn, särskilt med tanke på att de äldre tågen inte har de automatiska stoppsystem som de moderna tågen är utrustade med.
i Andra om: Nynäshamns Järnvägsmuseum, Nynäshamn, Haninge, Handen, Nynäsbanan, Tungelsta, Ånglok, Kultur, Historia dn svd ab
Relaterade artiklar:
Jag minns också tågfärd med ånglok från bandomens tidiga femtiotal. Kommer ihåg tredjeklassens vackert fernissade med ack så hårda träbänkar.
Dagens unga har vare sig sett ånglok, skrivmaskiner eller telefon med nummerskiva. Det går säkert att utöka den listan…
Vi får bilda en klubb, ”Gamla gubbskruttars sista andning…” :-)
Får man vara med utan att vara pangsjonär? Det skulle ju kunna finnas en ungdomsavdelning för dem som vill lära av er gamlingar… Hur man kan klara sig utan dumfån, padda o andra nymodigheter.
Det är fel Nynäsbanan fick eldrift 1962
Vad är fel?