På Erik Runes Palmebild syns en utveckling, en partisymbol som med åren har utvecklats från en röd ros till något slags stiliserad blaffa där det enda som finns kvar från Palmes tid är färgen, en färg som rimmar väldigt illa med socialdemokratin av idag.
Själv så minns jag valdebatterna mellan Erlander och Ohlin i Vasaparken på femtiotalet, jag är osäker på om det verkligen var mitt politiska intresse som hade vaknat tidigt, eller om det var sensations-
lystnaden, nyfikenheten på att se dessa bägge herrar i verkligheten. Idag spelar det allt mindre roll, andelen medborgare som har lyssnat till deras debatter börjar glesna och dagens ungdomar har knappast heller några större minnesbilder av t.ex. Olof Palme.
Men precis som rosen har plattats till så har den socialdemo-
kratiska ideologin stagnerat i en rent skrämmande omfattning. Även om Olof Palme var en taktiker och agerade mycket i skymundan så upplevdes han som en hyfsat pålitlig politiker, ja inte av sina politiska motståndare kanske men av folk på den vänstra sidan inom politiken, hyfsat pålitlig. Jag ska inte överdriva även om han slutade sina dagar på ett mycket tragiskt sätt.
Själv så är jag övertygad om att Olof Palme faktiskt var en äkta socialdemokrat, det var visserligen mycket manér och påklistrade fraser, men i sak så tror jag att han var en av få uppriktiga politiker. Idag ser vi en stagnation inom partiet, man har mist sin styrfart och det finns många sossar som hävdar att SAP är ett i grunden liberalt parti. Och nog är det borgerligt alltid, jag behöver knappast nämna namn på borgerliga politiker som agerar inom SAP, och som säger sig vara sossar. Dagens partiledare, Stefan Löfven, säger sig vara för vinster inom vården. Det är en rent horribel ståndpunkt, möjligen bygger den på ett antagande om att man lockar storstadsväljare med en sådan åsikt.
I så fall så är det en djup konflikträdsla som ligger bakom, en rädsla för att driva en fråga där socialdemokratin behöver vara utomor-
dentligt tydlig. Jag utgår ifrån att ledningen av partiet tror att de
måste härma Alliansen för att få förtroendet från väljarna i valet
2014, ett antagande som jag tror på sikt kan utplåna partiet. Politiska partier som i första hand tittar på olika väljarbarometrar istället för att fråga sig vilken politik de ska föra riskerar givetvis att mista sitt väljarstöd och i förlängningen öka politikerföraktet.
Själv så är jag övertygad om att samtliga partier som anpassar sin politik utifrån olika väljarbarometrar är ovärdiga, de bör inte sitta i Sveriges Riksdag. Just nu märks det mest på den borgerliga sidan där Annie Lööf och Göran Hägglund är på väg att föra sina respektive partier ut ur Riksdagen, men samma fara hotar Vänsterpartiet på lite sikt. Och blir inte Stefan Löfven sosse snart så kommer de sista som har röstat på partiet upphöra med röstandet inom ett par decennier.
i Andra om: Rosen, Symboler, Palme, Löfven, Rödgrön, Politik, Alliansen, Bilder, Erik-Rune.com, Karikatyrteckning ab1234 gp12 svd12dn1234
Relaterade artiklar:
Jag gillade Palme. Måhända listig som fan,men det tillhör spelet.
Löfven är vadå? Inte ens med i spelet.
Oavsett kan man hoppas att Renfelts stödpartier självdör,(S) verkar kunna tyna bort av egen kraft.
Framför allt så var han en duktig debattör, oavsett vem han än debatterade med så stod han kvar som debattens segrare. En oerhört snabbtänkt man, en person som många retade sig på..
Kanske bidrog hans bildning och erfarenhet till den skarpa tungan och förmågan att klara de flesta debatter med glans? Dagens aktiva politiker har väl inte så mycket av de varorna? Synd att juholt inte klarade sig kvar, det hade ju varit just en sådan röst vi behövt höra mer av i debatterna. Men det är klart, idag ska man inte sticka ut ur mängden…
Det är ingen ros. Det är en BRYSSELKÅL