För några år sedan så gick jag upp till moskén vid Björns Trädgård på söder i Stockholm. Tanken var att försöka komma in och se hur det såg ut, och dessutom ta ett par bilder om möjligt.
Bägge sakerna gick bra, men innan jag fick gå in var jag tvungen att ta av mig skorna, så är det i alla moskéer. Jag vet egentligen inte varför, men på något sätt förknippar jag skodon med något som anses som ”orent” om man jämför med kristen-
domen, och vem minns inte alla skor som ilskna muslimer ägnade åt Saddam Hussein, även George W Bush var väl måltavla för en sko vill jag minnas.
Jag minns inte vilken veckodag det var som jag var inne i moskén, det var i alla fall inte fredag. Jag hade funderat på att gå dit under fredagsbönen, men med tanke på antalet besökare då så valde jag bort det självmant. Dessutom hade jag inte kunnat fotografera då med tusentals bedjande. Nu behövde jag bara maskera ett ansikte, under fredagsbönen så hade det blivit ett övermäktigt arbete med bildredigeringen.
Och att det kommer mycket folk vet varenda en som har befunnit sig i närheten på en fredag runt lunchtid. Det kommer nämligen massor med människor. Som synes så är det en rymlig lokal, och jag lovar, den är verkligen knökfull under fredags-
bönen. Jämför gärna med högmässan på söndagar i Svenska Kyrkan. Jag dristade mig till att räkna besökarna i Haninges kyrkor, och i vissa fall beräkna. Jag minns att det sammanlagt rörde sig om 140 besökare i en kommun med 70 000 själar..
i Andra om: Stockholms moské, Islam, Muslimer, Fredagsbönen, Haninge, Högmässan, Kyrkobesökare, Dagens bild ab1 gp1 dn123 svd123
Relaterade artiklar:
Nej, det lär visst inte finnas något religiöst med det där med skorna. Det är bara det att muslimer ber genom att lägga ansiktet mot marken, och då är det ju inte så trevligt om alla gått omkring med leriga och sandiga skor på böneplatsen.
Att fötter och skor har någon slags djup symbolisk betydelse som ”orena” ska vara en relativt sentida efterhandskonstruktion. Det finns också en idé om att skoförbudet anspelar indirekt på icke-muslimer. Man får liksom föreställa sig plundrande korsriddare som en gång i tiden bara stövlade in i Heliga Landets moskéer, med garanterat lortiga skodon på. Genom att självklart ta av sig sina skor skulle man alltså symboliskt visa att man inte är en sådan.
Men det ursprungliga huvudsyftet är förmodligen bara rent praktiskt, i likhet med många andra religiösa seder och bruk.
Det är bara det att muslimer ber genom att lägga ansiktet mot marken, och då är det ju inte så trevligt om alla gått omkring med leriga och sandiga skor på böneplatsen.
Så enkelt kan det vara ja..
I likhet med här hemmave. Jag ogillar grus, lera, olja, hund och katt exkrementer, bubbelgum på golv och mattor, ja allt obehag som kan fastna under sulan ute och minimerar det inomhus genom att ta av mig dojorna i hallen.
US-amerikaner jag känner hade för vana att ha på sig dojorna inomhus, varför vet jag inte.
De tycker att svenskar är underliga som knallar runt i strumplästen eller barfota.. Jag har en i familjen, men han har lärt sig.. :-P
Fransmän går in med skorna också, märkte jag häromdagen när jag hade en på besök. :P
Alltid kul när man får lära sig något nytt, som att muslimer lägger ansiktet mot marken.
Man lär sig så länge man lever…
Fascinerande detta med att avbryta annan aktivitet för bön med jämna mellanrum i dessa tider när allt bara ska gå fortare och fortare och alla stressar som idioter. Jmfr med hur många andra på jobben springer ut till pentryt och värmer en enportionsrätt i mikron och sedan tar med sig den bukfyllan till sin arbetsplats och käkar framför datorn för att inte förlora en sekund av arbetsdagen. Inte konstigt att folk blir utbrända och får olika typer av arbetsrelaterade besvär.
Det kanske inte är så dumt att någon eller några gånger om dagen ägna sig åt bön eller meditation eller vad som nu kan passa respektive människa. Kanske skulle vi få ett mer lugnt och sansat samhälle då, om vi införde ordentliga lunchraster igen. Fast guldkalven hägrar och mammon styr förstås…
Jag upplever alltid religiösa som trygga i sin tro, oavsett vilken religion de har.
Det är så sant. Hur ska vi andra göra för att bli så trygga?! Att tro på mammon verkar inte fungera i alla fall, trots att det är en världsreligion.
Hur ska vi andra göra för att bli så trygga?!
Vi kanske ska konvertera till ngn kul religion? :-)
Pastafarianism isåfall. http://en.wikipedia.org/wiki/Flying_Spaghetti_Monster
Jag känner mig tryggare utan religion men det är upp till var och en vad de tror på, så länge det inte försöker tvinga på mig nånting.
Att riktigt troende människor är trygga i sin tro är inte så jättekonstigt om man tänker på det; de bygger upp en världsbild med sin tro som grund och den raseras om de börjar bli skeptiska. Att bygga upp en ny bild av hur livet ska vara kan vara både svårt och skrämmande.
Viktigt att komma ihåg är att människor hela tiden finner på en massa alternativa sätt att söka andlig frid och ro. Exempelvis hela den nu pågående yoga-vågen har naturligtvis en slags ”religiös” botten, även om utövarna föredrar att kalla det någonting annat.
Den enda skillnaden mellan bedjande muslimer och folk som springer på ”mindfulness-kurser” är väl egentligen just den kulturella. Den moderna andligheten är mer individualistisk, precis som allt annat i vårt samhälle. Man gör det som känns rätt och kul just nu, istället för att hedra och vårda kollektiva traditioner.
Vilken sorts andlighet som är bättre eller sämre kan förstås alltid diskuteras.